Livet har bjudit mig på många törnar. Många gånger har jag frågat mig själv varför? Sedan har jag bromsat mig själv. Vem är det jag ställer frågan till? Vem ska svara? Jag vill inte leva ett liv med att fråga mig själv saker jag aldrig kommer att få svar på. Hur mycket jag än hatar saker som har hänt och hur mycket jag ibland bara vill skrika rakt ut så gör inte frågan varför mig klokare. Jag kommer alltid hata att pappa inte fick vara med när jag tog körkort. Jag kommer alltid hata att pappa inte fick vara där på min studentdag. Jag kommer alltid hata att pappa inte får veta vem jag är idag. Jag kommer alltid att hata att tänka på sakerna jag hatar för jag kan inte påverka dom. Många gånger har jag frågat varför saker har hänt.. Men har då bromsat mig själv. Vem ska svara? Folk pratar rättvisor och orättvisor, men jag vet inte vad jag ställer mig till det. Jag är inte religiös och jag tror inte på att det finns någon som står och pekar på vem som får stanna kvar i livet och inte, det som är så frustrerande för mig är just att det inte finns någon att ställa frågan varför till, det bara är så. Vi föds och vi dör, när det händer det får vi som tur är inte veta. Men när tråkigheter händer vill man att det ska finnas någon att skylla på, någon att slå och bli förbannad på. Den som rår för problemet har ett namn.. Ett namn som är både fruktat och älskat -livet. Vi har lärt oss att uppskatta livets godheter men vill skylla tråkigheterna på någon annan. I livet ingår sorg, saknad och en massa andra motgångar. Men glöm inte att det också består av en jäkla massa glädje som förmodligen övervinner de tråkiga stunder, bara vi låter den visas. Trots att svåra stunder lämnat fula ärr så måste jag fortsätta framåt varje dag. Det finns många människor jag saknar så det gör ont. Men istället för att fråga rakt ut i luften varför dom inte är här så tänker jag istället minnas att dom var här och acceptera att livet inte kommer med extraliv och garantier.


Sandra, Allan och Göta, Siri, Gottfrid och pappa, dom är alla personer i min familj som jag kan förknippa med perioder av mitt liv. Dom är inte här nu, men dom var här och jag minns dom med glädje. Det gör ont när viktiga människor försvinner, det gör det, jävulskt ont. Men jag vill inte veta hur det skulle vara att också tappa mig själv. Jag måste leva mitt liv för att det är precis vad mina nära och kära vill att jag ska göra, och jag förtjänar det. Jag tänker inte säga att jag accepterar att människor tas ifrån oss för tidigt, det är för jävligt. Men jag har lärt mig att acceptera att livet är tufft, för mig är det de nyttigaste jag har lärt mig i mitt liv. Efter att ha haltat mig igenom en skitperiod och äntligen tagit mig igenom vet jag att jag kan stå starkare inför nästa smäll. Jag är viktigast i mitt liv, hur hemskt det än låter. Hur kan jag säga så? Jo, för mår jag bra så mår människor runt mig bättre och mår dom bra så mår jag bra och hur ska jag klara att tycka om någon annan om jag inte tycker om mig själv?

När jag gråter för att ni är borta så gråter jag för jag saknar er. Mina tårar är ett kvitto på att ni aldrig någonsin behöver oroa er för någonting ni gjorde eller någonting ni sa. Må inte dåligt över att jag är ledsen, tänk istället på att tårarna kommer från alla fina minnen vi har och alla stunder vi fick. Utan kärlek ingen sorg. - låt mig få minnas och låt mig få sakna för tårarna betyder att ni fortfarande är viktig för mig, jag vet hur det känns att gråta samtidigt som man ler <3

Jag vill börja det här inlägget med att fråga, när folk ska inse att alla är olika och att alla inte kommer att skriva om enbart ämnen i sociala medier som just DU vill läsa om? Kalla mig negativ i det här inlägget, men har en sån dag - det är inte fult att ha en skitdag! (borde säga åt mig själv att "eat a snickers, you turn into a diva when you're hungry")

Jag blir ärligt talat less på gnället. Folk klagar på jante, men samtidigt är dom med att göra den så mycket större genom att hela tiden klanka ner på vad andra skriver om. FINE, jag kan själv bli irriterad eller ointresserad av vad folk skriver om men då brukar jag göra någonting som både Facebook och instagram tillåter mig att göra, jag slutar följa dom - problemet borta!

Det klagas på att vissa bara lägger ut träningsbilder, bilder på sina barn, mat eller bilder på bilar (och fan ta folk som är riktigt jävla glad, motsatsen är inte heller bra, kom ihåg LAGOM) osv.. Men det är väl alla människors rätt att få dela med sig av SINA intressen? Eller har jag fel? Sist jag kollade så var det faktiskt mitt eget namn min Facebook stod i, vilket betyder här får ni läsa om saker som händer i Caroline Strindlunds liv och inte om saker jag TROR Arne Olsson 54 (hej hitte på-Arne) vill läsa, simple as that. Det är bara att inse, det är mycket bekräftelsesökande på internet på ett eller annat sätt, precis som i verkliga livet. Det är bara att göra valet själv om man ska haka upp sig eller inte. Eller är det just det jag gör nu??! Fan.

Jag har en taktik, lyssna noga. Jag har ett träningshumör som svänger så jag blir åksjuk så då brukar jag under mina perioder när jag känner mig taggad börja följa "tränings/hälso-freaks" för att få inspiration och tips. När träningssuget börjar dippa igen och jag enbart blir irriterad av alla träningsbilder och citat man har sett en miljon gånger, eller om jag blir sjuk/skadad och absolut inte vill se träning, då slutar jag följa alla dom här "träningsfreaksen" tills att Strindlund vill komma igång igen. Så nu vet ni alla vältränade människor out there, slutar jag följa er på instagram är det inte personligt, jag orkar bara inte kolla på hur duktiga ni är när jag helt enkelt bara känner för att vila, käka godis och slå på en film varje dag de kommande veckorna.

Sedan tycker jag att det är synd att det har blivit så att många som inspireras av träningsbloggar osv jämför sig själv med bodybuilders, visst många kanske vill syssla med det. Men är man som mig och tränar för att må bra och för att bara hålla sig i nogorlunda form, så blir man nog snabbt störd om man hela tiden ska sträva efter det extrema men sedan kanske vet med sig själv att man inte kan eller vill satsa på någonting sånt. Nu börjar jag att babbla iväg och tappa fokus.. Är så trött att jag knappt minns vad jag började det här inlägget med.. Hmm.. Ni får helt enkelt vara snälla när ni läser det här och tänka "shit vad trött hon måste varit när hon skrev det där" när ni ser nått helt wacko!

Godnatt hööörni och stör er inte på saker i onödan, scrolla förbi saker ni inte gillar istället fort som fasen!!! eller kanske det är dags att släppa Facebook ett tag när ni märker att problemen i din vardag mer handlar om andras problem än dina egna ;) fast ibland är det skönt att få störa sig lite med.. I know, men seriöst, klaga på att folk lägger upp det dom tycker om och tycker är kul är väl ändå "lite väl?"(och bara därför bjuder jag på en duckface)

Min paus blev aningens längre än bara över påsk men det behövdes känner jag! Det är så kul att det är några som är inne och läser min blogg ändå, tack till er <3

Det känns konstigt att tiden går så snabbt, nu är det hela fyra veckor sedan min föreläsning som jag höll på gamla tingshuset här i Östersund. Trots nerver innan så kändes det ändå så bra när jag väl stod där och skulle köra igång och efter var jag så himla glad att jag hade gjort det, även fast ämnet är tungt så kändes det ändå kul och jag kände att det här vill jag göra fler gånger!

För er som inte vet vad min föreläsning handlade om så pratade jag om mina tonår då båda mina föräldrar drabbades av sjukdomen cancer och hur det var för mig att vara med om min pappas bortgång som 17-åring och sedan vara med om att mamma också blir sjuk. Idag har det snart gått 6 år sedan min pappa gick bort och trots saknad och tunga perioder så vill jag dela med mig av den här perioden av mitt liv för att jag vet att det finns många ungdomar och andra som står inför och går igenom tunga motgångar som kan behöva inspiration för att gå vidare i livet. Min mamma har idag varit cancerfri i fem år, jag ska snart ta examen från turismprogrammet i Östersund och min storasyster har nyligen fått en liten dotter. Livet har sakta men säkert lett till ljusare tider. Därför vill jag med hjälp av min bakgrund och mina föreläsningar visa hur jag har tagit mig genom denna period av mitt liv och hur det har format mig till den jag är idag. Med uttrycket "det är inte fult" vill jag att alla människor ska veta att hur man än mår eller vilka svårigheter man än står inför så finns det inget fult med att känna eller tycka som man gör - alla är vi olika och behandlar sorg och motgångar på olika sätt.

Vill du boka in en föreläsning med mig eller har du tips på ställen du vill att jag ska komma och föreläsa hos/ställen jag kan kontakta? Tveka då inte att höra av dig till info@detarintefult.se eller lämna en kommentar här på bloggen! Jag är ny inom detta och är glad över all hjälp jag kan få.

Tips på föreläsningsämnen:

* Min historia - det här har jag varit med om

* Orka med skolan samtidigt som man bearbetar sorg/hur finns man där som kompis/närstående

* Orka med att idrotta samtidigt som man bearbetar sorg/hur stöttar man som tränare/kompis osv

* Mål och inställning

Jag önskar att kunna nå ut till både ungdomar och föräldrar/andra vuxna i hopp om att kunna inspirera andra!

Bild från min föreläsning på gamla tingshuset den 16/4

Dagens känsla är tacksamhet!

Tack till er som var på föreläsningen idag, det känns otroligt skönt att se och höra att det finns människor som uppskattar den här sortens stöd. Även om jag såklart ser andras behov så är det här också oerhört viktigt för mig också och min bearbetning. Att få höra andra som går genom samma sak och känner igen sig i mina funderingar eller kanske tänker annorlunda ger mig sån inspiration och samtidigt en lättnad över att jag och ingen annan är ensam. Det är inte alltid lätt att nå ut till andra men på något sätt önskar jag att detta ska öppna upp ett hopp hos andra när man försöker ta sig framåt i livet. Ni är bäst så är det bara och hade jag inte fått det här stödet hade jag förmodligen aldrig våga ställa mig och prata om det här tunga ämnet framför 35 personer. Ni är så viktig!! Och kom ihåg, det är inte fult att må dåligt och det är inte fult att må bra, alla behöver inte tycka och tänka likadant. Du är du och dina känslor är dina Ha en bra påsk fina människor! tveka inte att kontakta mig om det finns några frågor/synpunkter eller om du har frågor om mina föreläsningar.

Bild: Martina Lundh 

NU BRÄNNS DET!!!

Har svårt att förstå att min föreläsning är redan imorgon, känns helt sjukt men samtidigt skönt att få det gjort eftersom att jag har gått och väntat så länge nu. Från att jag vaknade imorse har det varit full speed i min hjärna, har varit tvungen att göra saker hela tiden för att lugna nerverna. Tog en långpromenad/springtur som bar mig 1 mil med massa bra musik i öronen sedan direkt hem för att plugga med Fanny och nu åkte dammsugaren fram, såhär effektiv är jag annars aldrig. Som sagt så känns det skönt att väntan är över och om jag ska vara ärlig så längtar jag faktiskt  med till att stå på scenen. Det här är ju någonting jag vill göra för både mig själv och för andra!!

Ni är såklart alla varmt välkomna till min kostnadsfria föreläsning imorgon kl 11:45 på gamla tingshuset här i Östersund (tingssalen) där jag ska prata om mina tonår då båda mina föräldrar fick cancer och hur det har format mig till den jag är idag. Det kommer såklart vara en utmaning för mig men som sagt så känns det bra, för det är ju trots allt för någonting gott jag gör det.

Cancerfondsrapporten 2014 är ute, har ni varit inne och läst den? Det har jag. Vissa saker fick mig att bli väldigt förvånad medan andra saker för mig har varit mer eller mindre självklar länge. Har du inte varit in och kikat på den så rekomenderar jag starkt att gå in och göra det, det gör du här: http://www.cancerfonden.se/sv/Om-Cancerfonden/Press/Pressmappar/Cancerfondsrapporten-2014/  

Som så många vet så gick min pappa bort år 2008 i hudcancer och just därför känner jag mig väldigt engagerad när det kommer till just frågor som att exempelvis förhindra solariesolande för personer under 18 år dels för att barn och ungdomar har känsligare hud och dels för att jag skulle vilja se en minskning av solariesolande hos alla åldersgrupper men att ungdomar kan vara "lättast" att påverka. Jag såg en kommentar nyss om en som ansåg att "alla människor bestämmer själv vad de vill göra med sin kropp så vill de röka och sola solarium så låt dom göra det". Denna kommentar hörde till frågan om att förbjuda(gillar inte ordet förbjuda) solariesolning för personer under 18 år. Jag kan hålla med om att människor ska ha möjligheten att göra vad de vill med sin egen kropp men när det kommer till den här frågan tycker jag att man måste gå utanför dom ramarna. En 15-åring har enligt mig inte samma kunskap om vad exempelvis en ständig rökning och solning kan göra med sin kropp och även om de skulle ha den kunskapen så anser JAG att det ändå kan vara vanligt att man i den här åldern faller för grupptrycket. Varför ska man inte lära barn och ungdomar från ung ålder att försöka avstå från dessa val? Varför ska det vara fult att dra regler som handlar om människors välmående? Att vuxna människor gör dåliga val (mig själv inräknat) vet vi ju alla, men ungdomar kanske fortfarande kräver stöd och kunskap i att förstå att det inte är fult att säga nej till ciggen eller nej till att lägga sig i solariet. Klart som fasen att man som tonåring gör allt för att säga emot och att göra tvärtom vad alla andra säger, jag minns själv hur det var och därför behövs starka personer och förebilder som försöker få fler att stå över alla dåliga val. Att rökning är farligt vet de flesta av oss, ung som gammal men jag vill tro att inte lika många ser allvaret i solning. "jag skyddar mig aldrig mot solen i Sverige", "jag blir så brun ändå", "använder man solskydd blir man inte brun och därför använder jag olja istället", hur mycket har man hört? Det krävs att vi vuxna lär oss att förstå allvaret i dessa kommentarer, helst när vi befinner oss runt omkring barn och ungdomar för som jag har skrivit förut så har barn en stark tendens att ta efter det deras föräldrar säger och gör. Som ni ser i rapporten är Malignt Melanom (hudcancer) den mest ökade cancersorten i Sverige. Jag står fast vid min åsikt och tycker att det är totalt obegripligt att ha solarium på "hälsoanläggningar" som gym, badhus osv - det säger emot sig självt. Men vi måste ju ha D-vitamin??? SJÄLVKLART ska vi inte gömma oss under en filt hela året för att skydda oss mot solen men det som krävs är ett sunt förnuft.Jag är heller inget proffs när det kommer till vitaminer men någonting säger mig att många inte solar på grund av D-vitamin brist utan för att vara brun och fräsh, stämmer det? Vissa som exempelvis har psoriasis och solar av medicinska själ kan jag dock förstå när det kommer till att lindra besvären.

Som vanligt så börjar tankarna spinna i mitt huvud, rapporten satte igång någonting i tankeplaneten. Och som ni vet så är jag varken en läkare eller en kostexpert så ha i åtanke att dessa åsikter är mina personliga och ingen fakta hämtad från någon källa. Dock rekomenderar jag att ni som sagt ska kika på cancerfondsrapporten 2014 för den var väldigt intressant att kika på och den informationen lovar jag att ni kan lita på. Ha en bra kväll :)

Nu har jag haft några dagar där jag har varit väldigt inaktiv här på bloggen, jag ber om ursäkt för det, ska försöka bättra mig :) Just nu är det väldigt mycket när det kommer till C-uppsats och förberedelserna inför föreläsningen som jag ska hålla på torsdag att hjärnan inte riktigt orkar fokusera på så mycket mer. Det är därför bloggandet blir lidande, fantasin om vad jag ska skriva om flödar inte direkt just nu om man säger så. Den här dagen har varit ganska tung, inte för att jag mått dåligt utan mer för att jag har varit väldigt trött pga för lite sömn. Men trots det har dagen ändå bjudit på ganska mycket bra saker med, idag fick jag exempelvis reda på att jag får bo kvar i min lägenhet fram tills sista Juli istället för den sista Juni. Under sommaren är det helt gratis att bo i studentlägenhet så färför gör det inte så mycket om jag skulle råka gå och bli arbetslös då jag inte har någon hyra att betala in. WIN! Det underlättar grymt mycket. Men nu ska jag ta och ge TVn bättre sällskap igen innan ögonen sviker mig. Ha det bra allihopa!! :)

Kom ihåg!! Den 16/4 är du välkommen att komma på min allra första föreläsning på gamla tingshuset här i Östersund kl 11:30-13:00. Föreläsningen är helt kostnadsfri och alla är välkommen. Vill du följa med nyheter och information, besök då min hemsida http://detarintefult.se eller gilla min sida på facebook "Det är inte fult

. Hoppas vi ses på onsdag :)

Varför är det såhär? Att min hjärna i stort sätt står på stand by mellan 11-19 varje dag och så fort klockan närmar sig sentimmarna så börjar hjärnan gå i 190 och allt ska göras på en gång. Här har ni en riktig nattuggla, även om jag är jättetrött så vill jag gärna avsluta allt jag håller på med. Det var väl lite därför jag satte mig för att skriva ett blogginlägg istället för att gå och lägga mig för att jag kände att det behövdes, bra intiativ Carro, Jättebra.... hehe!  Nu när jag väl sitter här vet jag inte riktigt om jag kan påstå att beslutet att skriva var så himla genomtänkt eftersom att jag nu fyller ut raderna med tomsnack. Jag har mycket tankar i huvudet nu och skulle kunna skriva ett jättelångt inlägg just nu känner jag men jag måste hejda mig och kasta mig i sängen istället. Det har ju blivit en del läsare här nu vilket jag tycker är jättekul (ser ni de andra inläggen lär ni märka det), men finns det någonting som fattas? Mina tankar är ju absolut mina tankar men det kanske finns något speciellt ämne som ni vill att jag ska ta upp som jag helt enkelt inte har tänkt på eller någonting som jag inte tänkt på att ta upp. Har ni någonting som gör er nyfiken, någonting ni vill att jag ska berätta mer om så hör av er. Som sagt så är jag öppen för förslag även om mina inlägg som sagt inte kan präglas efter någon annan än mig själv. Om det är någon av er som är intresserade över mitt au pair liv så finns det en flik här till vänster som heter USA 2010-2011 där jag har samlat alla mina inlägg sedan jag var au pair i San Francisco. Ha det bra tills vidare!!

   Bild från mitt au pair år i San Francisco 2010-2011.