Livet har bjudit mig på många törnar. Många gånger har jag frågat mig själv varför? Sedan har jag bromsat mig själv. Vem är det jag ställer frågan till? Vem ska svara? Jag vill inte leva ett liv med att fråga mig själv saker jag aldrig kommer att få svar på. Hur mycket jag än hatar saker som har hänt och hur mycket jag ibland bara vill skrika rakt ut så gör inte frågan varför mig klokare. Jag kommer alltid hata att pappa inte fick vara med när jag tog körkort. Jag kommer alltid hata att pappa inte fick vara där på min studentdag. Jag kommer alltid hata att pappa inte får veta vem jag är idag. Jag kommer alltid att hata att tänka på sakerna jag hatar för jag kan inte påverka dom. Många gånger har jag frågat varför saker har hänt.. Men har då bromsat mig själv. Vem ska svara? Folk pratar rättvisor och orättvisor, men jag vet inte vad jag ställer mig till det. Jag är inte religiös och jag tror inte på att det finns någon som står och pekar på vem som får stanna kvar i livet och inte, det som är så frustrerande för mig är just att det inte finns någon att ställa frågan varför till, det bara är så. Vi föds och vi dör, när det händer det får vi som tur är inte veta. Men när tråkigheter händer vill man att det ska finnas någon att skylla på, någon att slå och bli förbannad på. Den som rår för problemet har ett namn.. Ett namn som är både fruktat och älskat -livet. Vi har lärt oss att uppskatta livets godheter men vill skylla tråkigheterna på någon annan. I livet ingår sorg, saknad och en massa andra motgångar. Men glöm inte att det också består av en jäkla massa glädje som förmodligen övervinner de tråkiga stunder, bara vi låter den visas. Trots att svåra stunder lämnat fula ärr så måste jag fortsätta framåt varje dag. Det finns många människor jag saknar så det gör ont. Men istället för att fråga rakt ut i luften varför dom inte är här så tänker jag istället minnas att dom var här och acceptera att livet inte kommer med extraliv och garantier.


Sandra, Allan och Göta, Siri, Gottfrid och pappa, dom är alla personer i min familj som jag kan förknippa med perioder av mitt liv. Dom är inte här nu, men dom var här och jag minns dom med glädje. Det gör ont när viktiga människor försvinner, det gör det, jävulskt ont. Men jag vill inte veta hur det skulle vara att också tappa mig själv. Jag måste leva mitt liv för att det är precis vad mina nära och kära vill att jag ska göra, och jag förtjänar det. Jag tänker inte säga att jag accepterar att människor tas ifrån oss för tidigt, det är för jävligt. Men jag har lärt mig att acceptera att livet är tufft, för mig är det de nyttigaste jag har lärt mig i mitt liv. Efter att ha haltat mig igenom en skitperiod och äntligen tagit mig igenom vet jag att jag kan stå starkare inför nästa smäll. Jag är viktigast i mitt liv, hur hemskt det än låter. Hur kan jag säga så? Jo, för mår jag bra så mår människor runt mig bättre och mår dom bra så mår jag bra och hur ska jag klara att tycka om någon annan om jag inte tycker om mig själv?

När jag gråter för att ni är borta så gråter jag för jag saknar er. Mina tårar är ett kvitto på att ni aldrig någonsin behöver oroa er för någonting ni gjorde eller någonting ni sa. Må inte dåligt över att jag är ledsen, tänk istället på att tårarna kommer från alla fina minnen vi har och alla stunder vi fick. Utan kärlek ingen sorg. - låt mig få minnas och låt mig få sakna för tårarna betyder att ni fortfarande är viktig för mig, jag vet hur det känns att gråta samtidigt som man ler <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

03:38. jag är vaken. Tanken har slagit mig att jag måste börja skriva av mig igen. Men det slutar bara med att jag blir arg på datorn som jag knappt kan andas på längre innan den bestämmer sig för att checka ut. Varför är jag vaken? Svar: jag är ...

Gissa vad??? Det är fortfarande varmt och skönt här borta och var inte orolig, ja jag var i San Francisco under den stora jordbävningen men sov mig halvt igenom den OCH jag behöver inte oroa mig för något vulkanutbrott eftersom att jag befinner mig p...

Aloha peeps :) Ligger i sängen på hostellet med Jack Johnson i lurarna och bara ler, känner att jag har så mycket inspiration i kroppen! Tack säger jag till mig själv som satte mig på planet och flög hit till självaste Hawaii. Var tvungen att köpa m...

Oj vad längesen jag skrev här!! Hoppas ni inte smält bort av värmen under tiden jag varit borta :) Under hela den senaste månaden har jag haft sån sjuk beslutsångest över vilka val jag vill göra. Jag är en person som tycker om att göra nya saker h...

Jag vet att det inte blir mycket bloggande nu för tiden, sorry!! Men som jag skrev i förra inlägget så är jag totalt slut efter ett par stressiga veckor, hoppas ni förstår! De senaste dagarna har jag haft svårt för att vara positiv, allting känns bar...