Jag vet att det inte blir mycket bloggande nu för tiden, sorry!! Men som jag skrev i förra inlägget så är jag totalt slut efter ett par stressiga veckor, hoppas ni förstår! De senaste dagarna har jag haft svårt för att vara positiv, allting känns bara så tungt och jobbigt.. Känner då att jag inte vill skriva av mig så mycket av min negativa energi då det kanske inte är sådär jätteupplyftande att läsa. Har samlat kraft i tre dagar för att diska men nu är det gjort vilket känns som ett bra steg i min återhämtning, ska bli skönt att kliva upp imorgon och se att skiten är borta :) i sommar ska jag bara fokusera på jobb och vila, så vill jag inte följa med på mycket fester och dylikt, så är det bara för att jag och min kropp behöver vila. Tänkte inleda sommaren med att bo i sommarstugan några dagar och bara vara.. Kanske skriva några rader i lugn och ro, hoppas att jag återfinner det kreativa skrivandet någon gång under det här året ;) jag hoppas också på att kunna lägga lite fokus på att boka in fler föreläsningar, tycker ni att det låter intressant är det bara att kontakta mig här eller på info@detarintefult.se . Kram på er, nu ska här sovas :)

Den 28/5-2014 blev en sån där genomtung dag med vissa glimtar av glädje. Mitt dåliga humör började från att min väckare ringde imorse och det kändes som att jag hade legat och sovit på en motorväg och blivit överkörd om och om igen. Kunde knappt ta mig ur sängen eller hålla ögonen öppna, jag orkade inte. Stressen över C-uppsatsen och jobb har slitit hårdare på min kropp än vad jag trodde den skulle göra. Tidiga mornar och sena kvällar på skolan följt av inte världens bästa kost och en sömn som varit värdelöst för att jag har svårt att slappna av.. Det är med andra ord på tiden att uppsatsen så gott som är över, imorse bytte vi uppsatser med våra opponenter så nu är det så sjukt lite kvar!!! Jag längtar till att återfå något form av lugn i kroppen för detta har varit sjukt tufft. Har gått runt som en zombie i flera dagar så därför passar jag på att ta en tidig kväll och tänker inte ställa klockan till imorgon, nu är det sova och återhämtning som gäller inget annat så att man förhoppningsvis vaknar som människa imorgon! Me need that big time...

Livet har bjudit mig på många törnar. Många gånger har jag frågat mig själv varför? Sedan har jag bromsat mig själv. Vem är det jag ställer frågan till? Vem ska svara? Jag vill inte leva ett liv med att fråga mig själv saker jag aldrig kommer att få svar på. Hur mycket jag än hatar saker som har hänt och hur mycket jag ibland bara vill skrika rakt ut så gör inte frågan varför mig klokare. Jag kommer alltid hata att pappa inte fick vara med när jag tog körkort. Jag kommer alltid hata att pappa inte fick vara där på min studentdag. Jag kommer alltid hata att pappa inte får veta vem jag är idag. Jag kommer alltid att hata att tänka på sakerna jag hatar för jag kan inte påverka dom. Många gånger har jag frågat varför saker har hänt.. Men har då bromsat mig själv. Vem ska svara? Folk pratar rättvisor och orättvisor, men jag vet inte vad jag ställer mig till det. Jag är inte religiös och jag tror inte på att det finns någon som står och pekar på vem som får stanna kvar i livet och inte, det som är så frustrerande för mig är just att det inte finns någon att ställa frågan varför till, det bara är så. Vi föds och vi dör, när det händer det får vi som tur är inte veta. Men när tråkigheter händer vill man att det ska finnas någon att skylla på, någon att slå och bli förbannad på. Den som rår för problemet har ett namn.. Ett namn som är både fruktat och älskat -livet. Vi har lärt oss att uppskatta livets godheter men vill skylla tråkigheterna på någon annan. I livet ingår sorg, saknad och en massa andra motgångar. Men glöm inte att det också består av en jäkla massa glädje som förmodligen övervinner de tråkiga stunder, bara vi låter den visas. Trots att svåra stunder lämnat fula ärr så måste jag fortsätta framåt varje dag. Det finns många människor jag saknar så det gör ont. Men istället för att fråga rakt ut i luften varför dom inte är här så tänker jag istället minnas att dom var här och acceptera att livet inte kommer med extraliv och garantier.


Sandra, Allan och Göta, Siri, Gottfrid och pappa, dom är alla personer i min familj som jag kan förknippa med perioder av mitt liv. Dom är inte här nu, men dom var här och jag minns dom med glädje. Det gör ont när viktiga människor försvinner, det gör det, jävulskt ont. Men jag vill inte veta hur det skulle vara att också tappa mig själv. Jag måste leva mitt liv för att det är precis vad mina nära och kära vill att jag ska göra, och jag förtjänar det. Jag tänker inte säga att jag accepterar att människor tas ifrån oss för tidigt, det är för jävligt. Men jag har lärt mig att acceptera att livet är tufft, för mig är det de nyttigaste jag har lärt mig i mitt liv. Efter att ha haltat mig igenom en skitperiod och äntligen tagit mig igenom vet jag att jag kan stå starkare inför nästa smäll. Jag är viktigast i mitt liv, hur hemskt det än låter. Hur kan jag säga så? Jo, för mår jag bra så mår människor runt mig bättre och mår dom bra så mår jag bra och hur ska jag klara att tycka om någon annan om jag inte tycker om mig själv?

När jag gråter för att ni är borta så gråter jag för jag saknar er. Mina tårar är ett kvitto på att ni aldrig någonsin behöver oroa er för någonting ni gjorde eller någonting ni sa. Må inte dåligt över att jag är ledsen, tänk istället på att tårarna kommer från alla fina minnen vi har och alla stunder vi fick. Utan kärlek ingen sorg. - låt mig få minnas och låt mig få sakna för tårarna betyder att ni fortfarande är viktig för mig, jag vet hur det känns att gråta samtidigt som man ler <3

Tjooho!!

Jag har gått runt som en zombie hela veckan sedan helgen, har känt mig konstant nyvaken. Och ja, visst kunde jag gissa att jag höll på att bli förkyld. Som tur är så blir jag sällan eller aldrig sjuk så att jag får feber så får helt enkelt bara bita ihop tills att halsen har gått över och jag slutat snörvla. Det känns iallafall skönt att jag trots min hängiga vecka har fått mycket gjort på uppsatsen tillsamans med min skrivarkompis Fanny. Äntligen börjar jag se ljuset i tunneln snaaaaaart examen SNAAAAART!!!! 



 

Jag vill börja det här inlägget med att fråga, när folk ska inse att alla är olika och att alla inte kommer att skriva om enbart ämnen i sociala medier som just DU vill läsa om? Kalla mig negativ i det här inlägget, men har en sån dag - det är inte fult att ha en skitdag! (borde säga åt mig själv att "eat a snickers, you turn into a diva when you're hungry")

Jag blir ärligt talat less på gnället. Folk klagar på jante, men samtidigt är dom med att göra den så mycket större genom att hela tiden klanka ner på vad andra skriver om. FINE, jag kan själv bli irriterad eller ointresserad av vad folk skriver om men då brukar jag göra någonting som både Facebook och instagram tillåter mig att göra, jag slutar följa dom - problemet borta!

Det klagas på att vissa bara lägger ut träningsbilder, bilder på sina barn, mat eller bilder på bilar (och fan ta folk som är riktigt jävla glad, motsatsen är inte heller bra, kom ihåg LAGOM) osv.. Men det är väl alla människors rätt att få dela med sig av SINA intressen? Eller har jag fel? Sist jag kollade så var det faktiskt mitt eget namn min Facebook stod i, vilket betyder här får ni läsa om saker som händer i Caroline Strindlunds liv och inte om saker jag TROR Arne Olsson 54 (hej hitte på-Arne) vill läsa, simple as that. Det är bara att inse, det är mycket bekräftelsesökande på internet på ett eller annat sätt, precis som i verkliga livet. Det är bara att göra valet själv om man ska haka upp sig eller inte. Eller är det just det jag gör nu??! Fan.

Jag har en taktik, lyssna noga. Jag har ett träningshumör som svänger så jag blir åksjuk så då brukar jag under mina perioder när jag känner mig taggad börja följa "tränings/hälso-freaks" för att få inspiration och tips. När träningssuget börjar dippa igen och jag enbart blir irriterad av alla träningsbilder och citat man har sett en miljon gånger, eller om jag blir sjuk/skadad och absolut inte vill se träning, då slutar jag följa alla dom här "träningsfreaksen" tills att Strindlund vill komma igång igen. Så nu vet ni alla vältränade människor out there, slutar jag följa er på instagram är det inte personligt, jag orkar bara inte kolla på hur duktiga ni är när jag helt enkelt bara känner för att vila, käka godis och slå på en film varje dag de kommande veckorna.

Sedan tycker jag att det är synd att det har blivit så att många som inspireras av träningsbloggar osv jämför sig själv med bodybuilders, visst många kanske vill syssla med det. Men är man som mig och tränar för att må bra och för att bara hålla sig i nogorlunda form, så blir man nog snabbt störd om man hela tiden ska sträva efter det extrema men sedan kanske vet med sig själv att man inte kan eller vill satsa på någonting sånt. Nu börjar jag att babbla iväg och tappa fokus.. Är så trött att jag knappt minns vad jag började det här inlägget med.. Hmm.. Ni får helt enkelt vara snälla när ni läser det här och tänka "shit vad trött hon måste varit när hon skrev det där" när ni ser nått helt wacko!

Godnatt hööörni och stör er inte på saker i onödan, scrolla förbi saker ni inte gillar istället fort som fasen!!! eller kanske det är dags att släppa Facebook ett tag när ni märker att problemen i din vardag mer handlar om andras problem än dina egna ;) fast ibland är det skönt att få störa sig lite med.. I know, men seriöst, klaga på att folk lägger upp det dom tycker om och tycker är kul är väl ändå "lite väl?"(och bara därför bjuder jag på en duckface)

Vilken skön morgon, att vakna av sig själv är nog det bästa som finns. Dock var det inte så skönt att vakna av att vara så hungrig att magen har panik och att halsen känns tjock och svullen. Men jag vaknade ju iallafall :) Nu har jag legat i sängen i ungefär en timme och skrivit uppsats och det går mycket bättre än vad det gjorde igår, äntligen fungerar hjärnan igen.

Jag har en fråga, eller snarare en fundering. Jag är ute efter att köpa en ny digitalkamera då min gått sönder och undrar om det finns någon som kan ha tips på någon prisvärd sak? Känner att studentbudjeten inte håller för att köpa någonting super dyrt. Skulle ju vara roligt att kunna ta bilder med någonting annat än bara mobilen.

Nä nu ska jag återgå till C-uppsatsen, bara två veckor kvar i princip tills att vi nästan ska vara helklara, gulp!!! Snart står man där med en examen. Shöt!

Ha en bra måndag :)

Tro om det är dags för lite värme snart??

Nu är sittningen gjord, det blev en förvånadsvis lugn men bra kväll :) det är svårt att förstå att det här var sista sittningen med klassen, examen börjar bli mer och mer verklighet. Först gnäller man över att tre år är såååå lång tid, sen står man där helt plötsligt och undrar hur sjutton tiden kunde gå så fort. Det känns skönt att utbildningen är över men samtidigt känns det jättetråkigt att splittras från de här människorna man kommit så nära. Förhoppningsvis kanske många av oss är kvar på samma ställe i sommar så att vi får ett tag till att umgås :) trodde aldrig jag skulle säga det men jag är jätteglad att jag började plugga, det har varit nyttigt på alla vis! Nu är det dags att gå ut i vuxenlivet på riktigt. Scary but true

Det är nästan löjligt hur mycket man kan tycka om en sak, en grej.. Min nallebjörn Hugo har legat bredvid mig i sängen sedan jag var liten, och kalla det löjligt (jag är ju ändå 23) men fy fan vad jag tycker om att sova med han! Blev nästan lite full i skratt när jag vaknade imorse och tanken slog mig att jag fortfarande kramar om min nalle när jag sover. Jag kan även vara modig nog att också erkänna att min snuttetrasa sedan jag var liten hängde med i min säng tills för ett år sedan ungefär då den mystiskt försvann. Hmm!!!!! Nä min Björn är min trygghet och skulle lägenheten börja brinna (god forbid) skulle han lätt vara det första jag skulle ta under armen och gå ut, resten av all skit jag äger kan ju ersättas ;) nä nu fick ni ett lite halvpinigt erkännande av mig såhär på fredag förmiddag..

Nu ska jag städa lägenheten för i eftermiddag kommer fina klassen till mig och sedan ska vi gå ner till marite för vår sista sittning. Det känns helt obegripligt sjukt!!!

Ha det bra puss och kram!