Tror att jag måste åka till Kramfors och kidnappa hunden!!!!
Vill ha hon hääääär... Sen när hon blir jobbig skickar jag bara hem hon igen :)
       

Saknar så mycket!!
Att acceptera att man måste gå och sakna hela livet är så svårt.. Jag har inte lyckats. Jag saknar min pappa så otroligt mycket och det går inte en dag utan att det känns tomt. Jag har fortfarande efter 4 år inte vant mig vid att han är borta, jag har fortfarande känslan av att han är hemma i Kramfors. Ibland  känns det  som att han har varit borta i en evighet, och ibland känns det som att jag såg han igår. Men just nu vet jag inte riktigt vad jag känner.. Jag saknar bara så att det gör ont. Skulle göra allt för att få krama min pappa igen, skulle också göra allt för att få bråka med han igen och skämmas när han gör grimasher och börjar gå konstigt mitt inne på stan..
Jag glömmer aldrig när jag och pappa var påväg hem från fotbollsträningen och han någon dag innan hade varit uppe i Umeå på sjukhuset på koll. Cancern hade spridit sig till hans lymfkörtlar under ena armhålan så han hade opererats tidigare. Det var den enda gången jag frågade han om sjukdomen, jag frågade: Är det farligt? Han svarade: Carro... Cancer är aldrig ofarligt. Jag pratade inte mer i bilen, fick en stor klump i halsen som om att jag skulle brista i gråt när som helst.. Klumpen kommer tillbaka varje gång jag tänker på det.. Jag hatar tanken att jag aldrig kommer att få träffa han igen.. Jag behöver ju min pappa.
Är så glad att jag har min mamma och syrran kvar. Och jag är så glad att min mamma är frisk, hade jag tappat henne också vet jag inte vem jag hade varit idag.

 
Tycker att den här bilden är så himla rolig, glada päron :)
 

         
BEHÖVER ALLA TRE PAR SKOR MEN PLÅNBOKEN VILL INTE!! HJÄLP.
Ett par vardagsskor(nuvarande skor är ur funktion), Nya träningsskor (nuvarande skor: sliten), och skor att jobba i(har inga nästan helsvarta).. 

Jävla skit utgifter...

Hade bestämt mig redan när jag gick och la mig igår att jag skulle sova ut ordentligt idag, men trodde aldrig att jag skulle sova så länge som till 10.30 Skönt att få känna sig utvilad!!

Det värsta med att sova så här länge är att jag får ångest, halva dagen är borta!! Ska ner på Clarion och jobba mitt andra pass om några timmar så känner att jag vill hinna med något innan.. Men känner jag mig själv så är sängen och tv det enda som kommer hända fram till dess.

Kom igång så bra med träningen förra veckan men den här veckan har det TYVÄR bara blivit ett pass, dåligt. Det går så snabbt att lata till sig igen så efter jobbet ikväll blir det till att gå raka vägen upp till gymet och köra ur kroppen.
Jag är ganska säker på att det inte finns någonting som gör mig mer glad än träning. Dom gångerna jag är på sämst humör är oftast dom gångerna jag har latat mig i flera dagar och bara tänkt men inte gjort! Om man ser på träning som ett måste så blir det genast tråkigt men den känslan man får efter ett hårt träningspass är tammetusan det bästa som finns! Många säger att dom väntar på rätt motivation för att börja träna, men då kan man få vänta länge. Det har varit mitt problem. Jag ligger i soffan och tänker "imorgon börjar mitt nya liv", sen går det till nästa dag också skyller jag på något annat. Det bästa man kan göra är att ta tag i det, har jag bestämt mig för att träna efter jobbet/skolan så ska jag göra det även om jag är trött! Har jag inte mycket tid så tränar jag så länge jag kan, att ha tagit sig till gymet är ett framsteg bara det. Nu skriver jag som om att det är såhär jag faktiskt tänker jämt, men nej! Det är såhär jag önskar att jag tänkte jämt och inte bara i perioder. Har alltid älskat träning men dom senaste 2 åren har jag hamnat i en dvala med träningen, har tränat varje vecka men inte tagit ut mig så mycket som jag vill. Åkte till USA i ett år, gick upp i vikt, kom hem och tog faktiskt tag i träning och kosten och har nu lyckats gått ner nästan allt(yeeey), jag önskar bara att jag hade varit mer flitig med träningen! Efter min kickstart förra veckan så har jag bara tänkt - Träning är KUL!!! Men så fort jag väljer bort träningen för soffan så blir träningen genast tråkig igen.
Skulle behöva en Jillian Michaels i garderoben som kunde hoppa fram och skälla på mig så fort jag ens börjar snegla på sängen.
   

Heeeej :)

Jag är tillbaka igen!! Kul va?

Frågan kan ju vara vad tusan jag ska skriva om nu när jag längre inte är ute på vift i den stora vida världen..

Det är nämligen så att jag känner att det är dags för mig att dela med mig av mitt liv. Vad jag har varit med om, och hur det har påverkat mig till att bli den jag är idag. Men jag vill självklart också skriva om min vardag! Man måste ju få skriva av sig!!

Det som händer i mitt liv precis JUST NU är plugget här i Östersund. Andra läsåret på turismprogrammet har nyss gått av stapeln. Shit.. Första året kändes så jobbigt och det kändes som att det gick så trögt. Men nu när jag tänker tillbaka på det så känns det hur overkligt som helst att JAG av alla personer har studerat ett år på universitetet. Jag som aldrig i mitt liv skulle sätta mig i skolbänken igen! - Man slutar aldrig förvåna sig själv.

Är hur glad som helst att jag stod ut hela första året för den här hösten har verkligen börjat bra. Jag har gått och varit livrädd och nervös hela sommaren för att börja åk 2, varför?! Jo, för att den här hösten står det företagsekonomi på schemat. Fan, tänkte jag, men fasen så fel jag hade.

Vi har pratat en väldigt massa om entreprenörskap och har även fått komma med egna affärsideér, sjukt kul att se hur mycket man kan göra, men även hur saker och ting kan gå åt h-vete om man tänker fel.

Igår och idag har vi i vår klass + ekonom ettorna fått ÄRAN att medverka på entreprenörsdagarna här i Östersund. Himla lärorikt, man får sån fruktansvärt bra inspiration från människor som har vågat tagit steget och TRO på sina ideér.
Idag så började dagen på bästa möjliga sätt med föreläsning från Jonas Helgesson som pratade om hur det är att leva med en cp-skada. Så himla duktig och rolig kille!!

Efter det så föreläste Julia Mjörnstedt för oss som är grundare för Ung Cancer. Sån himla inspirerande tjej som har förbättrat situationen för många cancersjuka ungdomar. Att lyssna på någon som har styrkan att stå inför människor och prata om sin egen och andras sjukdom(vänners) är så inspirerande.
Julia visade ett klipp som heter "det är okej att känna"(från Ung Cancer).
Det påminde väldigt mycket om ett klipp jag sett under tider då jag har haft det jobbigt, men som handlar om Malignt Melanom(hudcancer), som är namnet på cancern som min pappa kämpade imot. När jag för första gången såg klippet så blev jag såklart väldigt ledsen.. Inte bara för att dom pratade om sjukdomen som tog min pappa ifrån mig men även för att jag kände att jag inte är ensam. Tänk vad lite kan göra så mycket! Människor som gör sånt här för andra förtjänar all uppmärksamhet dom kan få!! Det är dom som gör världen fin, och det gäller inte bara cancer, det gäller ALLT som kan hjälpa människor att LEVA och må BRA!

 Följ min blogg med Bloglovin

   Oj va längesen det var jag skrev ett blogginlägg! Blev så sugen att börja skriva igen när jag satt och läste igenom gammla inlägg, så kul att gå tillbaka och se vad man hade för tankar och problem förut :)

Det kommer dock inte vara lika roligt att skriva nu som det var sist jag skrev, och det kommer förmodligen inte vara lika kul att läsa heller. Men men, den som vill läsa gör det annars är det bara att klicka på krysset i högra hörnet. Studentlivet är kanske inte lika händelserikt som au pairlivet, men jävlar va jag trivs.

Det har iallafall hänt väldigt mycket sedan jag kom hem från USA. Sjukt mycket om jag tänker efter.. Jag har börjat plugga, som jag sa förut att jag inte skulle göra på väldigt länge, men jag trivs förvånandsvärt bra faktiskt, tummen upp. Har även hunnit varit i London med Malin och sett på Red hot chili peppers(blev också officiellt en rocker då jag blev knuffad nerför läktaren som var brant som ett jävla stup haha.. Malin hann rädda sig själv),, vilka grymma grabbar.. Blev också helt förälskad i London så nu är mitt nästa mål att kunna ta mig dit under en längre period så håller därför just nu på att ansöka om utlandsstudier till London där jag isåfall tänkte plugga en termin, ansökte också till ett universitet i Swansea eftersom att dom har sammarbete med mittuniversitetet vilket betyder GRATIS!! Håller alla tummar och tår att jag kan få åka iväg igen!

Annars händer det inte så mycket i mitt studentliv just nu, förutom att massa plugg som inte känns så jävla kul. Men ska inte klaga, har träffat massa roliga typer här i Östersund som gör det jävligt värt att vara kvar här :)

Nu har jag iallafall visat livstecken så nu kan jag återgå till att kolla på serier igen och kurera min hals.

Take care!

Nu har jag varit hemma i Sverige i ungefär 3 veckor, känns sjukt overkligt men samtidigt är det väldigt skönt att vara hemma igen i sweet sweden.

Det känns minst sagt sjukt att vara hemma, SJUKT. Det känns verkligen som att jag har drömt hela året, som att allt det roliga jag har gjort aldrig har hänt.

Men egentligen så är ju inte det så konstigt för det var ju som en dröm, it suuure was!! Jag har sagt det förut och jag säger det igen FAN va glad jag är som packade väskan och stack till Lovely California.

Min sista jobbvecka tillbringade jag uppe i Tahoe med min fina värdfamilj.. As härlig vecka. Tog kvällspromenader varje kväll och en kväll tog jag en 2 timmes haik upp till toppen på berget bredvid där vi bodde, as mys och jobbigt.

Det var dock en tuff vecka eftersom att jag viste att det var dags att säga hej då snart.. suck.. Men samtidigt så kändes det skönt att vi fick ett sånt fint avslut :) Och mina fötter kommer nog att stå på amerikansk mark snart igen, eller åtminstonde om några månader hoppas jag.

Jag tillbringade min resemånad med min fina fina Borlänge vän Josefine. Vi hade det så sjukt bra.. Vi drog först till San Diego, helt fucking underbart ställe.. Där vill jag bo :) Vårt hostel(banana bungalow) låg verkligen mitt på stranden vilket var så perfekt det kunde bli! Vi tog långa kvällspromenader varje kväll efter boardwalken, gaaah jag vill tillbaka.

Vi träffade även en massa sköna människor, det älskar jag med hostel.

Sista dagen så bestämde vi oss för att hyra varsin surfbräda och fyfan va roligt de var!!! svårt men jag och josefjun stod upp ett par gånger :) Det är verkligen någonting jag vill prova igen.

  Jag och jossan lånade varsin boogey board på hostelet, de va jämarns kul!!

     Josefin :)

Efter den underbara relax veckan så satte vi oss på planet mot the big apple, New york City där vi möttes av värme.... fukt.... och en evighets vandrande för att ta oss till hostelet i Brooklyn.

Vi var jättejätte uppivarv för att åka till NYC men när vi väl kom dit så sa vi bara "jag vill hem".. Bortskämda? Ja.. skulle kanske kalla oss det, men hade det inte varit så fruktansvärt jobbigt att vara ute så hade vi uppskattat staden så himla mycket mer, men nu var det inte ens rolgit att gå ut.

Vi åkte ändå såklart in till Manhattan varje dag ändå och vandrade runt som zombies i central park en dag sedan så tog vi oss till times square varje dag med där vi köpte biljetter av en kille till en stand up show som var så sjukt lyckat, vi skrattade så vi fick ont i magen och tydligen brukar det alltid vara en känd person där och den där gången så kom John Oliver dit som är med och producerar(eller nått) The daily show.

Dom 2 sista dagarna så regnade det och det var så gott som inte nå fuktigt alls i luften, då uppskattade vi staden så mycket mer. Vi gick till Madame tussauds och kollade på massa kola vaxdockor sen även på ett Believe it or not museum som var skitcoolt.

Åker jag till USA igen så skulle jag åka till Cali eller florida DIREKT men en sak som jag vill göra är att åka tillbaka till NYC runt juletiden, verkar ju så sjukt mysigt :))

Träffade Jack Sparrow och Bruce Springsteen , rätt fränt.

   Högst uppe på Rockafeller center(det är tydligen bättre att åka upp dit än till empire state building eftersom att det inte är några köer och mycket billigare).

  Här va jag nära på att ge upp..

Trots en underbar tid i USA så kändes det väldigt skönt att komma hem, hade glömt hur fint det egentligen är här hemma :) Allt är så grönt och fint!!

Nu är det snart dags att packa ihop alla saker igen för nu blir det flytt till Östersund och ungefär 2 veckor. Ska börja plugga turismprogrammet där, ska nog bli jätterolgit!! Jag längtas :)

Jag saknar mina au pair kompisar och alla andra vänner over ther så sjukt mycket!! För att inte prata om värdfamiljen..:((( Ajja, man kan ju alltid komma tillbaka!!

   Här är några av mina fina vänner från vår sista kväll uppe på fina grizzly peak. resten vet vilka dom är :) <3

Now it's time to chase another dream!!

xoxo

Känner att det är mer än rätt att skriva här just nu.. Det är jobbigt nu... FAN JAG VILL INTE SÄGA HEJ DÅ TILL BARNEN :'( Dom är verkligen jätteledsna... Har kramat och pussat på mig hela veckan.. fy fan fay fan fy fan.... När jag skulle lägga dom ikväll så kom jag på att det är sista gången på LÄNGE jag får stoppa om dom och säga godnatt :( Dom kramade mig och vägrade släppa... Åååå barnaa..

Jag har iallafall befunnit mig i Tahoe nu hela veckan(njuter) vilket är sjukt underbart som vanligt. Barnen har haft camp hela veckan så har vell mest hjälpt min värdmamma här hemma, sen så är hennes tvillingsyrra här så jag har just nu 6 ungar att se efter, men det är mys :)

Det här året har gått så sjukt snabt.. Det är läskigt att se tillbaka på året och se hur mycket man har hunnit med under så kort tid(tycker man).. Om jag ska vara ärlig så känns det förjävligt att åka hem.. Fast jag har börjat inse det mer nu.. Är excited över att komma hem och träffa alla men my heart belongs in San Francisco.. Fan önskar att jag kunde komma tillbaka och plugga..

Har kommit in på turismprogrammet i Östersund vilket verkar as kul.. MEN.. Vill ju resa mer eller hitta en utbildning här i Cali.. Fan fan fan... Trode aldrig att det skulle bli såhär jobbigt att åka i början av au pair året.. Kommer att sakna precis ALLT... Och lite till...

Har haft världens underbaste år och vill bara börja grina när jag hör någon säga San Francisco eller bay area.. Vist jag kommer att komma tillbaka och hälsa på.. men OCH??? Det är inte det jag vill.. Jag vill komma och bo här igen.. :'/

Nu låter jag hemskt negativ för jag vet att jag kan få det roligt hemma också men har aldrig känt mig så hemma som jag gör här.. Men men.. Kanske sker det ett mirakel.. Har jag tur kan jag plugga 2 terminer utomlands om jag läser programmet i östersund :) hoppas hoppas!!

En sak som är säker är iallafall att jag kom till världens bästa värdfamilj och kunde inte ha fått det bättre! Jag har slitit sjukt mycket men ser nu att det har varit värt allt arbete..  Ikväll lagade min värdmamma och hennes syrra min favvo köttfärslimpa och min vm:s syrra och hennes äldsta barn hade bakat en underbar chokladtårta till mig :)

Vill tacka alla som har gjort mitt år så underbart och alla som stöttat mig och som peppade mig att åka!..

  Jag med mina värdbarn och deras kusiner :)   Jag och världens bästa värdmamma!!!

Nu ska jag sova så jag orkar med morgondagen som kommer bli nog jobbig ändå.. Sen ska jag köra hem till Orinda och gå på Jossans hejdå fest/välkomstfest(för den nya au pairen) sedan på söndan blir det packa och mer hej då, och sen på måndag åker jag och Jossan till San Diego sen vidare till NYC där vi kommer att flyga hem till sverige ifrån!! Super psyched!!

Med det säger jag hej då och tack än en gång! Skriver vell mer när jag beger mig ut på nya äventyr (kramfors om 2 veckor, wooooooh):)

ps: .. tips BLI AU PAIR!

Puss och kram!

Love, Caroline Strindlund

Ett år i USA : 12/7/2011

Sista arbetsdag: 15/7/2011

Lämnar staterna: 28/72011

Har varit i: Maui(hawaii), Hollywood, Miami, NYC, Lake Tahoe, Napa, Las Vegas, Grand canyon, San Diego.

This is just the start of something new..