Hellåja!
Världens lataste människa tänkte skriva några rader, har inte gått utanför dörren en enda gång på hela dagen.. Så jävla skönt!! Men varför får jag ändå ångest?? Jag kan ju absolut inte bara ligga i soffan helt orörlig utan måste ändå göra saker hela tiden, spelar gitarr, - förbannad, sjunger - blir på bra humör igen, lagar mat - blir less, lägger mig i soffan och slår på TVn - blir rastlös, slår på datorn - blir blodgivare och kommer på en miljon nya tatueringsideer! Å herregud om man kunde skärpa sig och dra iväg sig och träna så att man kunde göra av med lite energi istället för att irra runt som nå tok.. Men bestämde mig för att vila idag för har varit halvtaskig i halsen i helgen! Kult, verkligen kult..
En sak till jag gjorde sådär efter lunch var att öva på att locka håret nu när det för en gångs skull har blivit långt, och ptja.. Gick väl hyfsat iallafall?

Tackar Les Mills för att ha introducerat mig till bästa tränings/pepp låten. Slog på den imorse när jag var tröttare än tröttast och blev på bra humör på en gång, kan bara inte sitta stilla, musik alltsåååå!! Efter det fortsatte det bara med Thåström, nationalteatern, Ulf Lundell och Håkan Hellström osv, bästa medicinen för mitt morgonhumör efter en natt med ytterst lite sömn..

För övrigt så har jag sån JÄVLA träningsvärk i unerarmarna.. I hela ryggen med men alltså.... UNDERARMARNA. Kom hem igår och skakade som ett asplöv. Kan knappt skriva på tangentbordet för det g-å-r INTE att hålla upp handlederna. Fy fan.. Anledningen är att jag provade på boxning igår, hur roligt som helst var det(trots träningsvärken). Så roligt och BRA att inte bara stå i ett gym med vikter, blir lätt så jäkla klumpig, sen är det kul med variation. Ska bli kul att se resultat av att kombinera båda. Vill ju inte bara se stark ut, vill ju kunna ha en funktionell kropp som orkar med olika utmaningar! :) Nu kör vi!

#Spotify

Nu är det såhär att jag tycker att det är lite skrämmande hur man beteer sig ibland! Jag har ringt hem till min storasyster ett x antal gånger och "grinat" över att mitt hår inte växer. Sen kollar jag igenom bloggen och får se ett inlägg från januari då mitt hår var såhär kort som på bilden, jämför man så har alltså mitt hår vuxit i räcerfart på 11 månader. Suck Caroline, suck!!! Öppna ögonen för bövelen... Nu har jag kommit överens med mig själv att mitt hår inte alls är kort och även att man egentligen inte behöver dela med sig av sånt här men allvarligt.. Vem av mina 5 läsare orkar bry sig??

Halllåååja!!
Hemma hos modern efter en 3.5 timmars bussresa till övik för att möta Själevad sista matchen för vårsäsongen! Det blev tyvär förlust med hela 5-0.. Även om det tar emot att säga det så var Själevad mycket piggare än oss och gjorde fina mål!
Det som känns skönt är att det kändes bra för mig, med tanke på hur länge jag varit borta, trots målen i arslet. Synd att vi inte kunde få avsluta vårsässen med en vinst men det är bara att ta nya tag höst säsongen :)

Nu börjas nedräkningen till Sundsvalls gatufest med Evelina!!!!! Sweet.

Vilken skön men konstig dag!

Vaknade runt 7 imorse och drog mig upp kl8 och gick ut på en promenad för att lägenheten var så olidligt varm!! När jag kom hem så åt jag lite frulle och gick sedan och la mig igen och sov i drygt två timmar, satt inte fel det inte!! Efter det har det bara varit nerver och packning som har tagit över den här dagen. Vi har nämligen match mot Själevad imorgon borta och jag har blivit kallad. Är nervös för att jag har varit borta några veckor men hoppas ändå att det ska gå vägen!! Efter det så åker jag hem med mamma till Kramfors som ska ta sig upp till Övik och kolla på matchen, söt-mamma min :)

Som tur var så hade jag planerat att ta en promenad med Martina i efermiddag vilket funkade bra för att lätta på nerverna, liten prommis sedan satte vi oss på torget och surrade! Hängde som ba lite..

Jajja, nu ska jag packa vidare så att man kan gå och lägga sig någon gång! Taaaggiiish...

Puss och kraaaam

Det finns nog ingenting här i världen som kan få mig att bli både så glad och förbannad som fotboll! Även om det kan kännas tufft ibland och man bara vill ge upp så är det ändå någonting som gör att man alltid vill komma tillbaka, det är svårt att förklara vad det beror på. Visst, laget lockar ju helt klart men det är ändå känslan av att känna sig nöjd efter en träning, att man har gjort det man kunnat som är så jäkla skön!! Hade man aldrig fått känna den känslan så hade man nog ha gett upp för länge sedan. Anledningen varför man blir förbannad under och efter en dålig träning är ju för att man vet hur bra det känns när allting bara klaffar, det är den känslan jag alltid strävar efter och ibland krävs det att få bli lite förbannad och frustrerad för att kunna hitta åt den igen!

Vilken dyster dag det här är, ligger i soffan i min lägenhet här i Östersund och lyssnar på regnet.. Mysigt på ett vis men fasen vad tråkigt det är att vara själv under lång tid, försöker få timmarna att gå på. Ett sätt att slå ihjäl lite tid skulle vara att gå upp till fristilen och träna men det känns som ett bättre alternativ att vila kroppen så att den någon gång mot förmodan ska bli bra igen! Men vad gör man då?! Rita kanske? Fast nää.. Är jag sugen på det?  Känns bra att jag ska få umgås med brudarna imorgonkväll iallafall, det var så längesedan!!! :) Prata skit och må gott, det gillar jag!!

Såhär rastlös var det längesen jag var, brukar ju tycka om att vara göralös och bara se på TV. Men det finns en rolighetsgräns för det också och den är passerad..

Jag har iallafall passat på att beställa lite vitaminer, allt för att bli frisk!! Nu kör vi, förhoppningsvis ska det kicka igång kroppen en aning :) No more soffhäng!!

Inspiration är någonting som verkligen kan gå upp som en sol och ner som en jag vet inte vad.. Ush vad jag är negativ när det kommer till hälsa och träning just nu. Eller jag vill.. Men.... Orkar inte börja om från noll med en kropp som dessutom vägrar samarbeta, det är inte roligt!! NEJ SA JAG...

Ända fram till i januari/februari tränade jag på och det gick så bra, det hände verkligen någonting!! Sedan kom förkylningen som ännu finns kvar och vi är snart inne på JULI. Vad fan är det för fel?? Den försvinner, typ i mellanåt men känner alltid att den finns kvar, det sitter som långt ner i halsen/bröstkorgen men känns oftast bara när jag tränar. Orkeslös och på allmänt dåligt humör dessutom.. Musklerna gör ständigt ont vilket gör att jag nästan gruvar mig för att använda dom för att träna när det suger i benen bara att gå upp för trapporna. Trodde det var en TWAR-infektion eftersom att jag har haft det förut, men inte det. Ush vad jag tycker synd om mig själv nu men ibland får man göra det tycker jag men ändå finns det alltid någon som säger "det kunde varit värre". Det kan alltid vara värre, men ska man jämföra allt med barnen i Afrika så skulle man nog inte må så jäkla bra heller.

Nä, den här sommaren ska jag tillbringa till att försöka bli "back on track" igen, och dessutom försöka bli av med en skada jag drog på mig DAGEN INNAN JAG ÅKTE TILL LONDON (gungade med mina kusiner... jag ska inte leka), ett redigt klantarsel är vad jag är!! Snart så ordnar sig nog allting, men först måste jag få vara grinig och less ett tag innan jag hittar inspiration till att försöka igen. Ett sätt att börja må bättre kanske är att lägga undan allt som har med stress runt träning att göra och bara må istället, unna sig som så många tycker är så fult, en dag är kroppen redo :)