Visste ni att det är fler som dör i hudcancer än vad det gör i traffiken och att malignt melanom och andra typer av hudcancer ökar mest av alla cancertyper i Sverige(cancerfonden.se)? Många tar hudcancer som en skitgrej, något som man bara skär bort sedan är problemet borta. Jag kan ärligt talat inte förstå varför människor ska pressa solariumm året runt, eller över huvudtaget. "men det är ju fräsht att vara brun", ja jag kan hålla med om att det känns fräsht med fräknar på sommaren och att det är fint att ha en liten bränna, men alla människor som fullständigt skiter i alla varningar  gör mig minst sagt orolig, och dom som säger att det inte är farligt blir jag riktigt arg på. Det är väl snarare att människor reagerar på att man kommer och går helt solbränd mitt i vintern än när man är blek. Det ser bara konstigt ut, och människor kommer garanterat fundera vad sjutton man har gjort. Och alla som slänger på sig sololja för att man blir så otroooligt mycket brunare, olja som för övrigt kokar på huden, och sedan hävdar att man inte bryr sig dom vet nog ingenting vad dom pratar om. Jag kan förstå att människor solade mycket solarium förr eftersom att  jag ser på det lika dant på hur det såg ut med rökning förr när alla rökte var de än befann sig(runt barn osv), kunskapen om hur det skadar kroppen var inte lika stark då som den är idag. Om inte annat är det ingen nyhet om hur både för mycket UV ljus och även rökning skadar din hud/hela kroppen(!), och vem vill se ut som ett russin i ansiktet under allt för tidig ålder bara för att man ville se "fräsh" ut som ung? Vilket bara är en baggs mot för alla andra skador man kan få. Jag önskar att fler personer visste mer om Malignt melanom (farligaste sorten av hudcancer) för ibland kan jag bli så jäkla rädd och irriterad över hur människor ser på det när dom exempelvis påstår att man inte måste skydda sig mot solen i Sverige för "jag blir så brun ändå". Tänk om och läs på,  man behöver inte isolera sig från solen men sunt förnuft skadar inte. Människor är så måna idag att ta hand om sin kropp när det kommer till träning och kost, sedan kastar dom sig i solariet och skriver ut det fort som sjutton på deras hälsobloggar och instagram, jag vet inte men för mig går det inte ihop. Jag säger inte att alla som solar blir sjuk, men det jag säger är att jag vet hur Malignt Melanom kan drabba människor och det är inte en enkel kamp. Min pappa hade lätt för att bli brun och undvek solen så mycket det bara gick men lyckades ändå inte "komma undan". Efter att ha sett hur sjukdomen drabbade han så vill jag inget hellre än att fler ska bli försiktiga, snälla sluta sola solarium och sluta toksola bort hela sommaren! Det är bara i ditt huvud som du är blek, andra tycker nog att du ser bra mycket finare ut som blek än "fejkbrun" mitt i vintern. Det är ju såklart att man känner sig blek när man solar HELA TIDEN, det gäller att bryta en vana och ändra sitt tankesätt där man sätter sitt eget välmående före att skada sin kropp på grund av fåfänga. Och det här säger jag för att jag är rädd om er.

Och att vi i Sverige inte har en åldersgräns på att få sola solarium tycker jag är sjukt, och ännu sjukare tycker jag att det är när föräldrar låter sina barn som är under 18 sola solarium hur mycket dom vill och bryr sig inte ett dugg om det heller, jag har sett många såna fall och det gör mig illamående. Snälla föräldrar, sluta!! Jag tänker inte göra det här inlägget längre än såhär för jag känner att det blir svårare och svårare att förklara vad jag vill få fram, men det jag vill säga är väl att jag vill att ni ska vara försiktiga och att ni ska inse att ni är fina som ni är. Jag solar också på sommaren men försöker skydda mig så gott det går och jag försöker även tänka på hur jag solar. Aja.. Det är som sagt svårt att förklara men sätt er själv i förstahand och skit i omvärldens ideal, vi bor i kalla Norden och det är inte meningen att vi ska gå runt knallbrun när det är -20 grader ute, det ser bara konstigt ut. Att man vill befinna sig i solen på sommaren och ha det härligt utomlands är fullt förståeligt, men ta hand om er och sätt inte er själv i 2a hand, ni är värda så mycket mer!!! :) MOT Malignt Melanom - FÖR livet!!!

Det händer saker och fy fan vad jag trivs!!

Jag är påväg att starta upp någonting som för ett år var väldigt långt borta för mig, men det händer. Vad det är som håller på att hända kan jag inte riktigt dela med mig av än då allting inte är 100% klart. Men det är alltid kul och spännande att ha någonting att se fram emot så det känns jätteroligt. Det minst sagt behövs i det här gråa trista vädret.

Ha det bra så länge!!

Nu har jag kommit över gårdagens inlägg, eller nu, det var ju inte direkt något jag hakade upp mig. Vaknade imorse på strålande humör, YES!! Sen var det bara att snöra på sig prommisskorna och ge sig ut på storsjön, skönt det är att komma ut. Tackar och bockar för alla tips som jag fått idag, det är alltid kul med folk som bryr sig :)

Efter promenaden slängde jag i mig käk och vila på det sedan vidare till ett bodypump pass. Otränad som man är efter att ha vilat alldeles för mycket på senaste tid, lär ju få gå som en anka några dagar framöver men det kan det vara  värt :)

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja, men måste få skriva av mig. Men ibland är det svårt att skriva av sig utan att få det att låta som att jag ligger hemma med glassbyttan och tycker synd om mig själv, så är inte fallet. Jag skulle mer beskriva att jag ligger hemma och är lite förbannad som gör mig aningens ledsen samtidigt som jag känner mig mer inspirerad än någonsin att ta tag i träning och en sån god kost som möjligt utan att överdriva, för nu vill jag prova allt för att få må bra i kroppen för nu orkar jag inte ha ont i den jäveln någe mer. Jag kommer inte få bort smärtan helt, men det blir då en miljon gånger bättre än att sitta stilla. Men ibland måste man också tänka efter och inte utmana sig själv för mycket när man har en dålig dag.

Jag har haft såna sjuka problem med kroppen så länge jag kan minnas, redan när jag var så liten som 10 klagade jag på ryggont. När jag blev upp mot 14 blev det mycket värre och på gymnasiet var det skit!! Ibland hade/har jag svårt att ens kunna gå fot om fot, det gjorde så himla ont att det inte går att beskriva. Värst var det när jag hade jobbat en hel kväll vilket innebar att bita ihop i flera timmar för att sedan halta hem i snigelfart och sedan lägga sig på golvet hemma i paniksmärta. Och vintrarna är inte att leka med, kyla= Min sämsta vän! Ryggproblem som strålar ner mot benen, ont i bröstkorgen/bröstryggen som gör att varje andetag känns jobbigt när det känns som att lungorna inte får nog plats att växa. Jag gick till sjukgymnast pga. mina ryggproblem men det blev inte bättre, och jag vet inte hur många tusen jag har lagt hos naprapater och kiropraktorer för att sedan gå tillbaka till att ha molande muskler efter bara någon vecka. Dessa smärtor finns fortfarande kvar nu när jag snart är 23 år och jag är så less på att inte ha någon ork, på att ständigt vara trött och på att ha ont. Men det är lite knepigt hur man kan vänja sig vid att ha ont. Jag har märkt att den molande känslan aldrig släpper men när jag har lite ont så känns det bra. Just på grund av detta har jag bara gått på och tänkt äh, skit samma. Men nu har jag kommit till en punkt när jag inte orkar ha det såhär mer, man ska inte behöva vänja sig vid att ha ont i HELA kroppen och ibland inte orka ta sig ur sängen på morgonen samt inte ens orka med vardagssaker som 23 åring, det håller inte. Mitt humör svänger som en berg och dalbana och hjärnan hänger inte med. Var till läkaren flera gånger förra våren och kunde inte förstå varför jag inte orkade med fotbollsträningarna, varför jag  till och med fick mjölksyra av att gå upp för trapporna till lägenheten, en konstant träningsvärk och allmänt grisigt humör. Jag har trots det hållit i att träna ändå eftersom att jag har provat vila men inte uppfattat någon skillnad.

Idag tog jag tag i det igen, men då med något helt annat i fokus. Mamma hade sagt åt mig att kolla upp om jag har fibromyalgi/kronisk värk, för det har hon och hon känner igen sig i mig när jag berättar. Doktorn undersökte mig och tryckte på mina "tender points", i stort sätt alla var väldigt ömma. Vilket jag visste att dom var eftersom att det känns som att jag har blåmärken på dessa punkter på båda sidor från huvud till fötter. Han sa att det är fibromyalgi men det är ju en väldigt mystisk åkomma eftersom att det först inte går att göra några laboratoriska undersökningar om det, sen finns det inte så mycket man kan göra åt det heller i nuläget. Men eftersom att jag har haft mina problem i så många år och har så många symptom så sa han som sagt att det förmodligen var det. Vi gjorde även reumatistprov för att fastställa att det inte är det, eftersom att vi har det i släkten. Tills vidare ska jag äta smärtstillande medicin för att se om smärtan avtar eftersom att alvedon, voltaren och andra receptfria värktabletter funkar som skit. Sedan ungefär efter en månad ska vi se om det har hjälpt och följa upp för att kunna fastställa om det är fibromyalgi.

Det känns faktiskt bra fast ändå inte, det är ju bara skönt att få veta vad det beror på men samtidigt lite frustrerande att veta att det inte finns något att göra. Men är det något som inspirerar mig nu är att ändra kosten och röra på mig mer då det ska lindra, det har jag också märkt att det gör, i höstas mådde jag faktiskt bra, fortfarande konstig i kroppen, men ändå helt okej! Jag blir fortfarande frustrerad, det finns mycket information ändå om vad det är osv. MEN har väldigt svårt att hitta en enda människa som skriver blogg/forum som åtminstonde försöker vara lite positiv, jag tänker inte gräva ner mig, man får försöka göra det bästa av situationen ibland även om det är tuffare än annars vissa perioder. Jag eftersöker människor som försöker hitta metoder som speciell träning osv för att må bättre, för jag vägrar att gräva ner mig.. Det måste ju finnas någon inspirationsblogg, man blir ju bara deprimerad av alla klipp och skriverier. Det finns så många youtube klipp om detta som har världens mest deprimerande musik till, istället för att ha en människa som berättar och inspirerar, det finns fler etc. VA FAN!!!! Vissa har mer ont än andra, jag förstår absolut, det är psykiskt påfrestande att gå runt att ha ont och det tar på orken. MEN någon måste det ju finnas som faktiskt försöker hitta sätt att leva med det..

Haha, ser ni vad som hände?? Jag gick från att inte vilja tycka synd om mig själv, till att helt plötsligt få det att låta som att hoppet var ute.. Nej nej nej.. Jag menar inte så, jag är förståss inte glad men ibland gäller det att försöka ta sig framåt i egen takt. Lite irriterande dock är att detta inte är någonting som syns utanpå kroppen och att det som sagt inte går att ta blodprover osv för att kolla, vilket gör att det finns folk som inte tror på hur ont man har. Men men, googlar man så kommer man alltid att hitta privatpersoner som tycks sig kunna så mycket.

Här är iallafall en kort beskrivning på vad det är.. Jävlar vilket långt inlägg, men som jag skrev innan så måste jag få skriva av mig. Jag är less på molandet och det taskiga humöret. Aaaaarrgggghh...(Det här är enda videon jag hittade utan valsång, som att det inte är nog ändå. Man får faktiskt skratta också istället för att göra det värre för sig själv med sån musik..)

Det är fint med bläck och sånt kan jag tycka. Förra veckan blev det en impulstatuering. Eller texten är bestämd sen hur längesen som helst(Ulf Lundell - Håll fast vid din dröm), men när jag ringde tatueraren så sa han: har du tid att komma nu på en gång? Jag blev tyst sen sa jag: ja, vi kör! Och så här vart det, inte är jag missnöjd iallafall. 4e gången gillt, men det var dock 4-5 år sedan jag gjorde sist så hade inte det starkaste minnet över hur det kändes, men efter någon sekund mindes jag precis. Kändes som att han höll på att tatuera mig i armhålan ett tag. Men det var bara att bita ihop!! :)

Glad alla hjärtans dag :)

Det är nått visst med alla hjärtans dag, det är så mysig stämning överallt och det är hjärtan överallt. Nä jag tycker om alla hjärtans dag, det känns som ett vårtecken och en start för ljusare tider. Så ja, jag som inte har någon kärlek tycker också om den här dagen väldigt mycket, för jag tycker att den här dagen handlar om att uppskatta det man har. "Men det ska man ju göra varje dag hela året??" kanke många säger och visst har dom rätt men gör vi det?, och skulle vi orka skicka hjärtehälsningar varje dag, det skulle ju tappa effekten rejält. Jag har reagerat på hur bitter människor är över en sån här "högtid" som man egentligen väljet själv om man ska fira, ingen som tvingar en direkt.

Jag tycker inte den här dagen är till för att köpa massor med dyra presenter till varandra dock, fattar inte grejen med det? En chokladask räcker, eller en hederlig kram!  Jag tror att jag gillar alla hjärtans dag så mycket på grund av att jag alltid tyckte att det var så mysigt när jag var liten och man fick pyssla på skolan och klippa och klistra hjärtan till familjen. Sen när jag kom hem brukade alltid mamma och pappa ge mig och syrran en chokladask eller gelehjärtan och på bordet stod det rosor på bordet som pappa gav mamma :) Jag tycker att det är fint att ha en sån här dag då man får en extra chans att stanna upp och uppskatta det man har, för som sagt så är det dom små sakerna som räknas. Jag kan inte säga att jag firar alla hjärtans dag men jag är ju delaktig. Jag har spenderat min hjärtedag genom att vara på bra humör för första gången på flera dagar, om inte veckor, sedan när jag gick hem från skolan kände jag bara att fy fan vad bra jag har. Jag tänker inte lägga mig hemma och tröstäta för att jag är singel, jag tänker lägga mig i soffan och slå på en film och fira att jag klarar mig så bra på egen hand, att jag i de flesta lägena inte behöver vara beroende av någon annan, jag fattar mina egna beslut och jag gör det jag vill och skulle jag nu träffa någon som man klickar med, visst, skitkul, men jag går inte under av att stå på egna ben. Men alla är vi olika och jag förstår att vissa som drömmer om att träffa någon tycker att dagen blir jobbig, men ändå inte. Varför ska man göra dagen värre genom att älta att det är alla hjärtans dag JUST IDAG sedan ligga hemma och slå på grinfilmer och käka glass, varför göra det när man inte gör det alla andra dagar? Hoppa över den här dagen och skit i att folk skriver om det på facebook och instagram, dom måste väl inte hata den här dagen för att du gör det? Sluta va bitter! När det är fars dag tycker jag såklart att det känns jobbigt att inte kunna krama pappa, men jag vägrar att gå och älta hål i huvet på mig själv, jag tänker inte skriva ut på facebook "gud vilken överskattad dag, det här ska man känna varje dag" bara för att jag inte gillar den dagen.  Nä slappna av och skit i alla hjärtans dag istället för att göra så stor grej av det på facebook, fast en del människor har ju ett behov av att alltid förmedla sin bitterhet på sociala medier, världskrig löser man inte på facebook men man kan dock starta dom där har jag sett ;)

NUUUU, ska jag laga mat och äta i min ensamhet och sedan ska jag se på en film med en massa hemmakvällgodis, bra dag :) Älskar att vara på bra humör!!!

Dam da daaaaaa!!!! Jag kan nog klassa mig själv som en elitgooglare, fan vad jag är bra på att googla. Det tar nog förmodligen upp mer tid än vad mitt facebookande och instagrammande gör tillsammans. Ibland undrar jag vad fan jag håller på med egentligen, när jag kollar upp saker som egentligen inte intresserar mig ett dugg. Ett exempel är när jag häromdagen fick för mig att kolla upp vad Hanna Widerstedt och Jackie Ferm gör nu för tiden, när jag fick reda på det så tänkte jag, hur mycket fick jag ut av det där egentligen? Men det är det där med att hålla sig uppdaterad av så mycket skit man bara kan, och börjar jag att fundera på saker när jag ska sova, då är det bara att öppna upp min vän google för att få svar över virrpannans bekymmer. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, jag är skadad.. Men ÄH, man kan väl aldrig veta för mycket, helst när det kommer till onödigt vetande som är mest intressant i Strindlunds hjärna. Är glad över att man inte behöver slå upp en bok längre för att få reda på något, då skulle det vara totalt korsdrag i planeten, för guuuuuud vad mycket jobbigare och träligare saker och ting blir när man måste öppna en bok för att bli vettigare..

MEN på tal om vettigt, nu jävlar är det Hockey för hela slanten, ÄNTLIGEN!!!! Hade jag haft en tre-kronor tröja hade jag tagit på mig den DIREKT men... aaa.... Jag har ingen (Håller tummarna för att Henrik Lundqvist läser det här och skickar en tröja där det står "vill du rymma med mig?" på, JAAAAA göbbn hade jag svarat då, men se inte det som några hinder Erik Karlsson, du får gärna skicka tröjor med fina erbjudanden på till mig också.. Man får faktiskt!!! )! See you läter aligatör   

   (Google säger att det är modernt med duckface, instagram och facebook håller med)     

Det bara pirrar i mig, kan man känna sig nykär fast att det inte är kärlek på det traditionella 1+1=2 viset? Det bara pirrar i mig.. Har suttit och spelat gitarr och sjungit/gnolat i flera timmar, sedan har jag och Fanny suttit och pratat  länge om hur jäkla grymt det skulle vara om vi åkte till Göteborg efter examen, bara sticka iväg och utforska ett nytt kapitel här i livet och starta en ny kula, ta första bästa jobb tills vidare och bara vara. Och själva grejen att komma dit med någon man känner och är väldigt bra vän med gör ett jäkla prydligt plus i kanten, så att man inte är helt solo.

Åååå jag vill jag vill jag vill!, och jag ska fan!!

"Vad folk än har sagt till mig att jag inte borde göra det här, exempelvis att jag sjunger dåligt och sådär.. Så har ingenting spelat någon som helst roll, jag står ju fortfarande här efter nio år och ni är ju också här, så att så fel kan det ju inte vara. Men hörni, när ni går tillbaka  till era tv-aparater och  till era skolor eller till era jobb så tänk på det, att försöka hålla kvar vid drömmen. För det är en precis en sån dröm, även om den inte är realistisk och även om den inte går att uppfylla, som får en att hålla hakan lite högre i tillvaron" - Håkan Hellström

Jag har under hela mitt liv varit en sån som drömt dom mest sjuka drömmarna och jag har alltid haft en vilja att prova allt som verkar spännande, nya idrotter osv. Men hur många människor, mig inkluderat, har inte fått höra: "Det där kommer aldrig att gå" och det där finns det ju ingen framtid inom? Sjukt nedtryckande och bittert sätt att tänka på. Låt folk få drömma och låt folk få prova, går det åt helvete så har man ju iallafall provat sen kan man inte göra så mycket mer, det är ju trots allt jag som bestämmer vad jag ska göra och inte i mitt liv. Nu finns det såklart vissa gränser, men det sköna är att drömmar går att böja, funkar inte det man först tänkte så kan man alltid ta en annan väg runt och hitta nya mål, det viktiga är att man i grunden har haft en vilja att komma någonstans utan att påverkas för mycket av muntergökarna. Det finns inget fult med att misslyckas, dom som anser det är ofta personer som aldrig vågat prova någonting själv och enbart spelat med säkra kort. Bara för att DU har valt att inte prova saker så ska du inte stoppa dom som väljer att göra det, för det är väl så att vi lär oss av våra misstag? Så tack Håkan Hellström för det här citatet ovan, fler personer behöver bli medvetna om hur många fotleder dom kapar med deras jantelag kommentarer. Men i många fall så ska dom också få förtjäna ett stort jävla tack och en puss på mun för allt arbete dom gör för att förstärka min tjurskallighet till att motbevisa dom.. Hehe, för det är ju litt så hä funka va! För jag vill inte leva ett liv utan att sträva efter något sådeså, och det hoppas jag för allt i världen att inte så många av oss låter bli med att göra? Isåfall sluta upp med det, blir så mycket roligare att vara lite orealistisk i hjärnan!!!