Cancerfondsrapporten 2014 är ute, har ni varit inne och läst den? Det har jag. Vissa saker fick mig att bli väldigt förvånad medan andra saker för mig har varit mer eller mindre självklar länge. Har du inte varit in och kikat på den så rekomenderar jag starkt att gå in och göra det, det gör du här: http://www.cancerfonden.se/sv/Om-Cancerfonden/Press/Pressmappar/Cancerfondsrapporten-2014/  

Som så många vet så gick min pappa bort år 2008 i hudcancer och just därför känner jag mig väldigt engagerad när det kommer till just frågor som att exempelvis förhindra solariesolande för personer under 18 år dels för att barn och ungdomar har känsligare hud och dels för att jag skulle vilja se en minskning av solariesolande hos alla åldersgrupper men att ungdomar kan vara "lättast" att påverka. Jag såg en kommentar nyss om en som ansåg att "alla människor bestämmer själv vad de vill göra med sin kropp så vill de röka och sola solarium så låt dom göra det". Denna kommentar hörde till frågan om att förbjuda(gillar inte ordet förbjuda) solariesolning för personer under 18 år. Jag kan hålla med om att människor ska ha möjligheten att göra vad de vill med sin egen kropp men när det kommer till den här frågan tycker jag att man måste gå utanför dom ramarna. En 15-åring har enligt mig inte samma kunskap om vad exempelvis en ständig rökning och solning kan göra med sin kropp och även om de skulle ha den kunskapen så anser JAG att det ändå kan vara vanligt att man i den här åldern faller för grupptrycket. Varför ska man inte lära barn och ungdomar från ung ålder att försöka avstå från dessa val? Varför ska det vara fult att dra regler som handlar om människors välmående? Att vuxna människor gör dåliga val (mig själv inräknat) vet vi ju alla, men ungdomar kanske fortfarande kräver stöd och kunskap i att förstå att det inte är fult att säga nej till ciggen eller nej till att lägga sig i solariet. Klart som fasen att man som tonåring gör allt för att säga emot och att göra tvärtom vad alla andra säger, jag minns själv hur det var och därför behövs starka personer och förebilder som försöker få fler att stå över alla dåliga val. Att rökning är farligt vet de flesta av oss, ung som gammal men jag vill tro att inte lika många ser allvaret i solning. "jag skyddar mig aldrig mot solen i Sverige", "jag blir så brun ändå", "använder man solskydd blir man inte brun och därför använder jag olja istället", hur mycket har man hört? Det krävs att vi vuxna lär oss att förstå allvaret i dessa kommentarer, helst när vi befinner oss runt omkring barn och ungdomar för som jag har skrivit förut så har barn en stark tendens att ta efter det deras föräldrar säger och gör. Som ni ser i rapporten är Malignt Melanom (hudcancer) den mest ökade cancersorten i Sverige. Jag står fast vid min åsikt och tycker att det är totalt obegripligt att ha solarium på "hälsoanläggningar" som gym, badhus osv - det säger emot sig självt. Men vi måste ju ha D-vitamin??? SJÄLVKLART ska vi inte gömma oss under en filt hela året för att skydda oss mot solen men det som krävs är ett sunt förnuft.Jag är heller inget proffs när det kommer till vitaminer men någonting säger mig att många inte solar på grund av D-vitamin brist utan för att vara brun och fräsh, stämmer det? Vissa som exempelvis har psoriasis och solar av medicinska själ kan jag dock förstå när det kommer till att lindra besvären.

Som vanligt så börjar tankarna spinna i mitt huvud, rapporten satte igång någonting i tankeplaneten. Och som ni vet så är jag varken en läkare eller en kostexpert så ha i åtanke att dessa åsikter är mina personliga och ingen fakta hämtad från någon källa. Dock rekomenderar jag att ni som sagt ska kika på cancerfondsrapporten 2014 för den var väldigt intressant att kika på och den informationen lovar jag att ni kan lita på. Ha en bra kväll :)

Nu har jag haft några dagar där jag har varit väldigt inaktiv här på bloggen, jag ber om ursäkt för det, ska försöka bättra mig :) Just nu är det väldigt mycket när det kommer till C-uppsats och förberedelserna inför föreläsningen som jag ska hålla på torsdag att hjärnan inte riktigt orkar fokusera på så mycket mer. Det är därför bloggandet blir lidande, fantasin om vad jag ska skriva om flödar inte direkt just nu om man säger så. Den här dagen har varit ganska tung, inte för att jag mått dåligt utan mer för att jag har varit väldigt trött pga för lite sömn. Men trots det har dagen ändå bjudit på ganska mycket bra saker med, idag fick jag exempelvis reda på att jag får bo kvar i min lägenhet fram tills sista Juli istället för den sista Juni. Under sommaren är det helt gratis att bo i studentlägenhet så färför gör det inte så mycket om jag skulle råka gå och bli arbetslös då jag inte har någon hyra att betala in. WIN! Det underlättar grymt mycket. Men nu ska jag ta och ge TVn bättre sällskap igen innan ögonen sviker mig. Ha det bra allihopa!! :)

Kom ihåg!! Den 16/4 är du välkommen att komma på min allra första föreläsning på gamla tingshuset här i Östersund kl 11:30-13:00. Föreläsningen är helt kostnadsfri och alla är välkommen. Vill du följa med nyheter och information, besök då min hemsida http://detarintefult.se eller gilla min sida på facebook "Det är inte fult

. Hoppas vi ses på onsdag :)

Varför är det såhär? Att min hjärna i stort sätt står på stand by mellan 11-19 varje dag och så fort klockan närmar sig sentimmarna så börjar hjärnan gå i 190 och allt ska göras på en gång. Här har ni en riktig nattuggla, även om jag är jättetrött så vill jag gärna avsluta allt jag håller på med. Det var väl lite därför jag satte mig för att skriva ett blogginlägg istället för att gå och lägga mig för att jag kände att det behövdes, bra intiativ Carro, Jättebra.... hehe!  Nu när jag väl sitter här vet jag inte riktigt om jag kan påstå att beslutet att skriva var så himla genomtänkt eftersom att jag nu fyller ut raderna med tomsnack. Jag har mycket tankar i huvudet nu och skulle kunna skriva ett jättelångt inlägg just nu känner jag men jag måste hejda mig och kasta mig i sängen istället. Det har ju blivit en del läsare här nu vilket jag tycker är jättekul (ser ni de andra inläggen lär ni märka det), men finns det någonting som fattas? Mina tankar är ju absolut mina tankar men det kanske finns något speciellt ämne som ni vill att jag ska ta upp som jag helt enkelt inte har tänkt på eller någonting som jag inte tänkt på att ta upp. Har ni någonting som gör er nyfiken, någonting ni vill att jag ska berätta mer om så hör av er. Som sagt så är jag öppen för förslag även om mina inlägg som sagt inte kan präglas efter någon annan än mig själv. Om det är någon av er som är intresserade över mitt au pair liv så finns det en flik här till vänster som heter USA 2010-2011 där jag har samlat alla mina inlägg sedan jag var au pair i San Francisco. Ha det bra tills vidare!!

   Bild från mitt au pair år i San Francisco 2010-2011.

Jag vaknade tidigt men ligger i sängen fortfarande. Jag tänker och bara ler :) Blir så glad när människor hör av sig till mig och peppar och uppmuntrar det jag gör. Fast det här kanske jag har sagt några gånger? Men det struntar jag i, jag måste få skriva. Nu ska jag börja klura på lite projekt som börjat komma till mig nu när jag ligger här och funderar. Vi får väl se om det blir nått mer av det!

Ha en trääääävlig dag!!! :)

Jag är tårögd.. 133 personer har delat mitt radioprat idag från P4 Jämtland. Jag vet inte riktigt var jag ska hä mig riktigt, 133 personer. Det är mer än vad jag någonsin hade kunnat drömma om. TACK!

Det jag har märkt de senaste veckorna är hur många människor som uppskattar det jag gör, så många som är glad över att känna igen sig, människor som känner sig ensam i det dom går igenom. Tänk vad många människor som går runt hela livet och mår dåligt för att dom inte har någon att prata med eller kanske tror att de dom vill prata om inte är någonting man "ska" prata om. Så många människor som tänker likadant, så många barn och ungdomar som går genom första stadiet av sitt liv i tron om att det inte är okej att prata, att smärtan går över om man är tyst. Jag tänker på alla konflikter och andra jobbiga situationer som skapas på skolan, på arbetet, fritiden och i relationer som grundas i att man i grund och botten mår dåligt över någonting. Man blir missförstådd. Sur,disträ, grinig eller falsk, känslor som har skapats av att man har hållit inne vad man egentligen känner. När ska det bli en förändring? Jag har gått i 6 år och intalat mig själv att jag ska dra lite på smilbanden så fort någonting blir jobbigt eller bara bli tyst. Kroppen säger till slut ifrån, den vill inte mer. Att ha gått med axlarna spända upp till öronen dag ut och dag in tär på kroppen. Man får ont i bröstkorgen och får svårt att andas, blir deprimerad, minskad aptit och dålig sömn osv. Ju mer känslor man håller inne ju ondare gör det i kroppen, tro mig - jag vet. Min kropp lyssnar fortfarande inte på mig alla gånger, jag blir lätt stressad och får mycket spänningar i bröstkorgen/bröstryggen. Ett tag undrade jag om det var något fel på mig, att det var någonting fel när jag ständigt kände för att bryta ihop, den där stora klumpen i bröstet som tryckte på hela tiden. Men jag har idag lärt mig att det faktiskt känns bättre av att prata.

När jag har börjat hålla på med min affärsidé för "det är inte fult" så har jag märkt att vad skönt det är att prata. Och vad skönt det är när människor hör av sig om vad dom känner, jag är ju inte ensam som jag många gånger känt. Ibland när jag lyssnar på människor som berättar om saker dom har varit med om så står jag bara och gapar, det låter ju precis som jag. Jag är fortfarande den som har svårt att prata känslor, även om det kanske inte märks. Men jag har insett att det är okej, jag har ju ändå lärt mig att prata om det som hänt utan att må dåligt/få ångest över det. Vi är alla olika, vissa har aldrig haft problem att visa sina känslor, andra har svårare för det - jag är en av dom. Så länge det inte kommer till glädje, då är jag en jäkel på att visa känslor. Men jag har märks vad andras stöd har fått mig att förändras, när jag ser att människor faktiskt uppskattar det jag gör så har jag fått svårare och svårare att hålla tyst. Nu för tiden pratar jag om det som har hänt ofta, även om de djupa känslorna är någonting som jag håller för mig själv och det gör ingenting. Ibland när jag känner mig som en ballong fylld med en massa känslor är det så skönt att bara få ventilera med någon. Ofta kan det vara svårt att prata med sina närmsta. Därför hoppas jag att min hemsida i framtiden kan fungera som ett forum som jag har tänkt. Ett ställe där man kan skriva till andra och prata om saker med någon som inte står en nära. Men fram till dess ska jag börja med min föreläsning den 16/4, sedan får jag helt enkelt se var det bär mig. Det kan bli 1 föreläsning och det kan bli många fler, det är känslan som kommer att avgöra. Vilket som så är jag som sagt VÄLDIGT tacksam för ert stöd!!

Nu ska jag sova så att jag orkar ta mig upp och träna imorgonbitti :) kram på er och tack för idag!!

Jag kan inte sluta skratta åt den här bilden. Undra hur jobbig jag hade varit här på en skala? Dom ser inte särskilt trevlig ut päronen måste jag säga :) Här bodde vi på Rica Talk hotel i Stockholm och var påväg för att se fotboll, Djurgården - Hammarby har jag för mig att det var. Minnen, vad hade man gjort utan dom?

Herregud vilken dag, proppfylld med nerver. Först och främst så var jag veckans stafettgäst hos radio P4 (http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=78&artikel=5824432) och efter det gick jag direkt till universitetet för att skriva tenta, varför slappna av liksom? Har sagt det närmare en miljon gånger men jag vill bara tacka för er hjälp, er hjälp genom att dela så mycket som ni gör hjälper mig så otroligt mycket. Nu är det bara två veckor kvar tills föreläsningsdagen och nerverna börjar kännas på kan jag säga. Tills dess behöver jag all pepp jag kan få, vilket ni är sjukt duktig på. När jag sitter själv och klurar på den här idén så är det lätt att man stirrar sig blind till slut, man börjar lätt att tvivla. Men efter den här responsen jag fått idag efter radioprogramet har hakan slagit stenhårt i marken flera gånger.. Shit vad bra ni är, ni påminner mig om varför jag gör det här. Hjärta er!

Nu är jag så uppivarv så nu ska jag ta mig iväg till gymet och göra av med lite energi, det behövs! Jag återkommer senare om mer tankar om den här dagen.

Kram på er :)

     Gå in och lyssna på intervjun med mig här: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=78&artikel=5824432

Nu har jag landat i soffan efter en minst sagt BRA helg! I fredags var det födelsedagskalas för Yrsa som följdes av en kort utgång. Läskigt att börja inse att det inte är många partaj kvar med klassen nu innan vi skiljs åt efter examen, fyy... 3 år går så jävla snabbt!! Igår(lördag) gick jag och martina upp till fristilen och kollade läget eftersom att dom arrangerat "spin of hope" där, alla pengar går till barncancerfonden. Dom hade lite fina priser man kan vinna så vi köpte oss några lotter med, håller tummarna, det fanns ju bra mycket fina priser :) på kvällen tog vi en prommis ner till badhusparken där vi blev meddragen i ett fackeltåg pga earth hour, mysigt och riktigt spontant. Dagen har varit lugn, en snabb-visit på gymet fick det bli innan jag gick hem för relax och lite plugg!

Ha det gött! /Calin :)

Efter en stressig men bra vecka så förtjänar jag att få gå på kalas med mina klasskompisar.
Ha en bra helg!! Det ska jag ha :)