Jag är tårögd.. 133 personer har delat mitt radioprat idag från P4 Jämtland. Jag vet inte riktigt var jag ska hä mig riktigt, 133 personer. Det är mer än vad jag någonsin hade kunnat drömma om. TACK!

Det jag har märkt de senaste veckorna är hur många människor som uppskattar det jag gör, så många som är glad över att känna igen sig, människor som känner sig ensam i det dom går igenom. Tänk vad många människor som går runt hela livet och mår dåligt för att dom inte har någon att prata med eller kanske tror att de dom vill prata om inte är någonting man "ska" prata om. Så många människor som tänker likadant, så många barn och ungdomar som går genom första stadiet av sitt liv i tron om att det inte är okej att prata, att smärtan går över om man är tyst. Jag tänker på alla konflikter och andra jobbiga situationer som skapas på skolan, på arbetet, fritiden och i relationer som grundas i att man i grund och botten mår dåligt över någonting. Man blir missförstådd. Sur,disträ, grinig eller falsk, känslor som har skapats av att man har hållit inne vad man egentligen känner. När ska det bli en förändring? Jag har gått i 6 år och intalat mig själv att jag ska dra lite på smilbanden så fort någonting blir jobbigt eller bara bli tyst. Kroppen säger till slut ifrån, den vill inte mer. Att ha gått med axlarna spända upp till öronen dag ut och dag in tär på kroppen. Man får ont i bröstkorgen och får svårt att andas, blir deprimerad, minskad aptit och dålig sömn osv. Ju mer känslor man håller inne ju ondare gör det i kroppen, tro mig - jag vet. Min kropp lyssnar fortfarande inte på mig alla gånger, jag blir lätt stressad och får mycket spänningar i bröstkorgen/bröstryggen. Ett tag undrade jag om det var något fel på mig, att det var någonting fel när jag ständigt kände för att bryta ihop, den där stora klumpen i bröstet som tryckte på hela tiden. Men jag har idag lärt mig att det faktiskt känns bättre av att prata.

När jag har börjat hålla på med min affärsidé för "det är inte fult" så har jag märkt att vad skönt det är att prata. Och vad skönt det är när människor hör av sig om vad dom känner, jag är ju inte ensam som jag många gånger känt. Ibland när jag lyssnar på människor som berättar om saker dom har varit med om så står jag bara och gapar, det låter ju precis som jag. Jag är fortfarande den som har svårt att prata känslor, även om det kanske inte märks. Men jag har insett att det är okej, jag har ju ändå lärt mig att prata om det som hänt utan att må dåligt/få ångest över det. Vi är alla olika, vissa har aldrig haft problem att visa sina känslor, andra har svårare för det - jag är en av dom. Så länge det inte kommer till glädje, då är jag en jäkel på att visa känslor. Men jag har märks vad andras stöd har fått mig att förändras, när jag ser att människor faktiskt uppskattar det jag gör så har jag fått svårare och svårare att hålla tyst. Nu för tiden pratar jag om det som har hänt ofta, även om de djupa känslorna är någonting som jag håller för mig själv och det gör ingenting. Ibland när jag känner mig som en ballong fylld med en massa känslor är det så skönt att bara få ventilera med någon. Ofta kan det vara svårt att prata med sina närmsta. Därför hoppas jag att min hemsida i framtiden kan fungera som ett forum som jag har tänkt. Ett ställe där man kan skriva till andra och prata om saker med någon som inte står en nära. Men fram till dess ska jag börja med min föreläsning den 16/4, sedan får jag helt enkelt se var det bär mig. Det kan bli 1 föreläsning och det kan bli många fler, det är känslan som kommer att avgöra. Vilket som så är jag som sagt VÄLDIGT tacksam för ert stöd!!

Nu ska jag sova så att jag orkar ta mig upp och träna imorgonbitti :) kram på er och tack för idag!!

Jag kan inte sluta skratta åt den här bilden. Undra hur jobbig jag hade varit här på en skala? Dom ser inte särskilt trevlig ut päronen måste jag säga :) Här bodde vi på Rica Talk hotel i Stockholm och var påväg för att se fotboll, Djurgården - Hammarby har jag för mig att det var. Minnen, vad hade man gjort utan dom?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

03:38. jag är vaken. Tanken har slagit mig att jag måste börja skriva av mig igen. Men det slutar bara med att jag blir arg på datorn som jag knappt kan andas på längre innan den bestämmer sig för att checka ut. Varför är jag vaken? Svar: jag är ...

Gissa vad??? Det är fortfarande varmt och skönt här borta och var inte orolig, ja jag var i San Francisco under den stora jordbävningen men sov mig halvt igenom den OCH jag behöver inte oroa mig för något vulkanutbrott eftersom att jag befinner mig p...

Aloha peeps :) Ligger i sängen på hostellet med Jack Johnson i lurarna och bara ler, känner att jag har så mycket inspiration i kroppen! Tack säger jag till mig själv som satte mig på planet och flög hit till självaste Hawaii. Var tvungen att köpa m...

Oj vad längesen jag skrev här!! Hoppas ni inte smält bort av värmen under tiden jag varit borta :) Under hela den senaste månaden har jag haft sån sjuk beslutsångest över vilka val jag vill göra. Jag är en person som tycker om att göra nya saker h...

Jag vet att det inte blir mycket bloggande nu för tiden, sorry!! Men som jag skrev i förra inlägget så är jag totalt slut efter ett par stressiga veckor, hoppas ni förstår! De senaste dagarna har jag haft svårt för att vara positiv, allting känns bar...