Jag vet inte riktigt hur jag ska börja, men måste få skriva av mig. Men ibland är det svårt att skriva av sig utan att få det att låta som att jag ligger hemma med glassbyttan och tycker synd om mig själv, så är inte fallet. Jag skulle mer beskriva att jag ligger hemma och är lite förbannad som gör mig aningens ledsen samtidigt som jag känner mig mer inspirerad än någonsin att ta tag i träning och en sån god kost som möjligt utan att överdriva, för nu vill jag prova allt för att få må bra i kroppen för nu orkar jag inte ha ont i den jäveln någe mer. Jag kommer inte få bort smärtan helt, men det blir då en miljon gånger bättre än att sitta stilla. Men ibland måste man också tänka efter och inte utmana sig själv för mycket när man har en dålig dag.

Jag har haft såna sjuka problem med kroppen så länge jag kan minnas, redan när jag var så liten som 10 klagade jag på ryggont. När jag blev upp mot 14 blev det mycket värre och på gymnasiet var det skit!! Ibland hade/har jag svårt att ens kunna gå fot om fot, det gjorde så himla ont att det inte går att beskriva. Värst var det när jag hade jobbat en hel kväll vilket innebar att bita ihop i flera timmar för att sedan halta hem i snigelfart och sedan lägga sig på golvet hemma i paniksmärta. Och vintrarna är inte att leka med, kyla= Min sämsta vän! Ryggproblem som strålar ner mot benen, ont i bröstkorgen/bröstryggen som gör att varje andetag känns jobbigt när det känns som att lungorna inte får nog plats att växa. Jag gick till sjukgymnast pga. mina ryggproblem men det blev inte bättre, och jag vet inte hur många tusen jag har lagt hos naprapater och kiropraktorer för att sedan gå tillbaka till att ha molande muskler efter bara någon vecka. Dessa smärtor finns fortfarande kvar nu när jag snart är 23 år och jag är så less på att inte ha någon ork, på att ständigt vara trött och på att ha ont. Men det är lite knepigt hur man kan vänja sig vid att ha ont. Jag har märkt att den molande känslan aldrig släpper men när jag har lite ont så känns det bra. Just på grund av detta har jag bara gått på och tänkt äh, skit samma. Men nu har jag kommit till en punkt när jag inte orkar ha det såhär mer, man ska inte behöva vänja sig vid att ha ont i HELA kroppen och ibland inte orka ta sig ur sängen på morgonen samt inte ens orka med vardagssaker som 23 åring, det håller inte. Mitt humör svänger som en berg och dalbana och hjärnan hänger inte med. Var till läkaren flera gånger förra våren och kunde inte förstå varför jag inte orkade med fotbollsträningarna, varför jag  till och med fick mjölksyra av att gå upp för trapporna till lägenheten, en konstant träningsvärk och allmänt grisigt humör. Jag har trots det hållit i att träna ändå eftersom att jag har provat vila men inte uppfattat någon skillnad.

Idag tog jag tag i det igen, men då med något helt annat i fokus. Mamma hade sagt åt mig att kolla upp om jag har fibromyalgi/kronisk värk, för det har hon och hon känner igen sig i mig när jag berättar. Doktorn undersökte mig och tryckte på mina "tender points", i stort sätt alla var väldigt ömma. Vilket jag visste att dom var eftersom att det känns som att jag har blåmärken på dessa punkter på båda sidor från huvud till fötter. Han sa att det är fibromyalgi men det är ju en väldigt mystisk åkomma eftersom att det först inte går att göra några laboratoriska undersökningar om det, sen finns det inte så mycket man kan göra åt det heller i nuläget. Men eftersom att jag har haft mina problem i så många år och har så många symptom så sa han som sagt att det förmodligen var det. Vi gjorde även reumatistprov för att fastställa att det inte är det, eftersom att vi har det i släkten. Tills vidare ska jag äta smärtstillande medicin för att se om smärtan avtar eftersom att alvedon, voltaren och andra receptfria värktabletter funkar som skit. Sedan ungefär efter en månad ska vi se om det har hjälpt och följa upp för att kunna fastställa om det är fibromyalgi.

Det känns faktiskt bra fast ändå inte, det är ju bara skönt att få veta vad det beror på men samtidigt lite frustrerande att veta att det inte finns något att göra. Men är det något som inspirerar mig nu är att ändra kosten och röra på mig mer då det ska lindra, det har jag också märkt att det gör, i höstas mådde jag faktiskt bra, fortfarande konstig i kroppen, men ändå helt okej! Jag blir fortfarande frustrerad, det finns mycket information ändå om vad det är osv. MEN har väldigt svårt att hitta en enda människa som skriver blogg/forum som åtminstonde försöker vara lite positiv, jag tänker inte gräva ner mig, man får försöka göra det bästa av situationen ibland även om det är tuffare än annars vissa perioder. Jag eftersöker människor som försöker hitta metoder som speciell träning osv för att må bättre, för jag vägrar att gräva ner mig.. Det måste ju finnas någon inspirationsblogg, man blir ju bara deprimerad av alla klipp och skriverier. Det finns så många youtube klipp om detta som har världens mest deprimerande musik till, istället för att ha en människa som berättar och inspirerar, det finns fler etc. VA FAN!!!! Vissa har mer ont än andra, jag förstår absolut, det är psykiskt påfrestande att gå runt att ha ont och det tar på orken. MEN någon måste det ju finnas som faktiskt försöker hitta sätt att leva med det..

Haha, ser ni vad som hände?? Jag gick från att inte vilja tycka synd om mig själv, till att helt plötsligt få det att låta som att hoppet var ute.. Nej nej nej.. Jag menar inte så, jag är förståss inte glad men ibland gäller det att försöka ta sig framåt i egen takt. Lite irriterande dock är att detta inte är någonting som syns utanpå kroppen och att det som sagt inte går att ta blodprover osv för att kolla, vilket gör att det finns folk som inte tror på hur ont man har. Men men, googlar man så kommer man alltid att hitta privatpersoner som tycks sig kunna så mycket.

Här är iallafall en kort beskrivning på vad det är.. Jävlar vilket långt inlägg, men som jag skrev innan så måste jag få skriva av mig. Jag är less på molandet och det taskiga humöret. Aaaaarrgggghh...(Det här är enda videon jag hittade utan valsång, som att det inte är nog ändå. Man får faktiskt skratta också istället för att göra det värre för sig själv med sån musik..)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

03:38. jag är vaken. Tanken har slagit mig att jag måste börja skriva av mig igen. Men det slutar bara med att jag blir arg på datorn som jag knappt kan andas på längre innan den bestämmer sig för att checka ut. Varför är jag vaken? Svar: jag är ...

Gissa vad??? Det är fortfarande varmt och skönt här borta och var inte orolig, ja jag var i San Francisco under den stora jordbävningen men sov mig halvt igenom den OCH jag behöver inte oroa mig för något vulkanutbrott eftersom att jag befinner mig p...

Aloha peeps :) Ligger i sängen på hostellet med Jack Johnson i lurarna och bara ler, känner att jag har så mycket inspiration i kroppen! Tack säger jag till mig själv som satte mig på planet och flög hit till självaste Hawaii. Var tvungen att köpa m...

Oj vad längesen jag skrev här!! Hoppas ni inte smält bort av värmen under tiden jag varit borta :) Under hela den senaste månaden har jag haft sån sjuk beslutsångest över vilka val jag vill göra. Jag är en person som tycker om att göra nya saker h...

Jag vet att det inte blir mycket bloggande nu för tiden, sorry!! Men som jag skrev i förra inlägget så är jag totalt slut efter ett par stressiga veckor, hoppas ni förstår! De senaste dagarna har jag haft svårt för att vara positiv, allting känns bar...