Jag kan inte fatta det. Det finns så mycket jag vill säga men hittar inga ord. Jag har pratat om hur svårt det är att vara stark på egen hand, men tillsammans kan vi vara starkare än allt genom att prata, lyssna, skratta, gråta- att finnas där och tillåta varandra att känna. Jag kan inte sluta tänka på dig min vän och vad du står inför. Jag kommer alltid finnas här för dig, jag har inte dom rätta svaren och jag kan inte göra så att han kommer tillbaka men jag kan erbjuda dig mitt stöd.. En vän, du ska inte behöva vara ensam. Frågan varför fortsätter komma tillbaka om och om igen fast att jag försöker ducka från den, hittar inga svar. Blir bara frustrerad. Kom bara ihåg, att du förtjänar att en dag få må bra igen, det känns overkligt, jag vet. Tills dess så lovar jag att göra allt för att finnas där för dig.. För att ingen förtjänar att gå igenom någonting sånt här ensam <3

Our memories will linger on long after the footprints in the sand are gone