Står och trampar på samma ställe, orolig, nervös och jävligt upprymd över framtiden, var fan ska virrhuvet ta vägen?

Den där stunden man har gått och väntat på i 3 år börjar helt plötsligt närma sig med stormsteg.. Har sagt länge att jag kan tänka mig vara kvar i Östersund, ett tag iallafall, men jag börjar att tveka. Det är ju NU jag ska prova på saker som jag alltid velat prova, och även saker som jag aldrig trodde att jag skulle vilja göra. Tankarna snurrar så jag blir sjösjuk, Stockholm, Göteborg eller kanske norrut? Hemåt mot Sundsvall eller Övik? Jag vill så gärna bara sticka någonstans och överaska mig själv med någonting jag aldrig hade kunnat föreställa mig.. Göteborg vore drömmen, men det känns så jäkla långt bort. Stockholm har aldrig varit drömmen, men det skulle ju vara förbannat kul att se om man kunde ändra sina åsikter om den där så kallade huvudstaden. Nääääääääää ush och fy och bläää.. Egentligen är det bara att chansa, köra på ba, blir det fel så blir det fel och då är det väl "bara" att ta sitt pick och pack mot nya mål. Det ordnar sig, men jag är en grubblare och en drömmare och det kommer jag nog förbli hela livet. Men tänk om man kunde ha hjärnan på en timer under dagen då man bara kunde koppla bort och intervalltänka istället när man har tid över, hääärligt. Go with the flow ba. Ääääääääääh det blir nog bra... Men ett jobb, det måste man ju fasen försöka sträva efter iallafall.