Tänker på hur jäkla kul det är att träna och vad sjukt roligt det är att se resultat, nu försöker jag leva så att jag ska orka med att träna hårt men unnar mig fortfarande utgångar och gott på helgen. Jag gick upp så sjukt mycket vikt när jag va i USA, men kom igång medans jag var där och började gå ner i vikt. Viktnedgången gick framåt sakta men säkert när jag kom hem då jag fortsatte träningen jag kom igång med i USA. Men jag kom till en punkt när det bara tog stop, det hände INGENTING på vågen men andra sa att dom såg skillnad och jag kände och såg det även på kläderna. Vågen gjorde mig stressad och fick mig tappa suget helt.. I somras levde jag livet och la på mig lite vilket är vanligt under sommaren. Men jag kände att det var dags för en nystart så jag mätte midjan, ben, armar osv. Sen gjorde jag en pakt med mig själv, nu är måttbandet min ende vän, skiter fullständigt i vågen.. Iallafall åkte jag tillbaka till Östersund i september och började träna igen och kom igång med vardan men var alldeles för sträng när det kom till kosten så jag tappade sugen igen.. Då gjorde jag en till deal med mig själv, nu ska jag äta nyttigt och avstå från socker under veckorna samt äta mindre portioner och större när jag vet att jag ska/har träna hårt för att orka. På helgerna har jag varit ut, käkat godis osv och mår jättebra med mig själv. När jag sen kom hem till Kramfors igen i november så kunde jag inte tro mina ögon, jag mätte midjemått igen(vill inte göra det för ofta så äger inget måttband själv). Jag hade tappat 10 cm i midjan på 2 månader vilket är helt sjukt bra. Hemligheten? Att må bra men samtidigt ha lite diceplin för det blir enklare.
Vid nyår tänkte jag ha ett nyårslöfte och skippa godis och andra onyttigheter i 4 månader. Men sen kände jag att NEJ varför ändra ett vinnande koncept? Jag är inte ute efter att bli bodybuilder, jag vill ha en stark och funktionell kropp utan att överdriva med att strypa av allt jag tycker om. Jag blir stark ändå och jag får muskler och jag har lärt mig att inte låta vågen förstöra min vilja att träna. För jag har alltid hållit på med idrott och älskat träna så varför låte en jäkla våg förstöra den gnistan?? Dock väger jag mig ibland, men inte varje dag som jag gjorde en period, man blir STÖRD!!
Så ja, skål för hälsan och att lära sig att lära sig hitta egna vägar. Jag tror nämligen att resultaten kommer när man börjar gilla det man gör, mår man bra och kämpar kommer resultaten på köpet! Man kan inte äta godis varje dag och sen stå där och gapa och undra varför inget händer, välj ut en godisdag istället, och köp inga mängder så att man är sprickfärdig när sista godisbiten är uppäten.
Babbel babbel, men man blir som sagt glad!! :) kan dock erkänna att jag kände mig tvungen att vara mer sträng med mig själv när jag hade lyckats unna mig fram till en övervikt, för att få en start! Jaja ni fattar poängen, att jag bara vill skriva av mig när ja bli glá!! :) puss å kram!!