Mobilen är heldöd pga att jag har lyckats ta sönder min laddare, andra laddaren på 6 månader tror jag. Känns underligt att vara utan, vidrigt hur beroende man är av att alltid vara anträffbar och uppdaterad på allt som händer. Är det inte nu man ska stanna upp och andas och njuta av lugnet av att inte mobilen vibrerar varje gång man släcker igen ögonen och försöker sova, koppla bort allt och sova. Nä det fungerar inte så. Istället väljer jag att skriva ett blogginlägg, som att jag inte behöver sova, är nämligen jävulskt trött..

Ikväll har jag haft en jättemysig kväll med lilla fina klassen. Vi är bara 10 pers i vår klass så perfekt när man kan få plats hela klassen såhär. Matilda hade bakat chokladmuffins och morotskaka, vilket var gööör gott!

Den här veckan avslutas vår terminen och nästa vecka börjar den sista terminen på turismprogramet. Känslorna är blandade. Jag har längtat och längtar fortfarande efter att få ta examen och komma ut och arbeta med något man brinner för. Men är samtidigt livrädd att bli arbetslös eller hamna någonstans där jag otrivs.. Det är svårt. Jag låter helt klart jobben styra där jag hamnar och är inte kräsen att bo lite var som helst medans jag jobbar upp lite erfarenhet. Men det är som sagt inte lätt. Vill man verkligen ha ett jobb inom något speciellt så gäller det verkligen att få in fötter, eftersom att många jobb skapas via kontakter. Nä det här med examen börjar bli mer och mer verklighet just nu.. Har också insett hur mycket man kommer sakna den här fina klassen och alla andra kompisar utanför plugget som jag kommit nära, för risken att jag kommer måsta flytta härifrån finns ju. Har under två år sagt att jag vill härifrån, men nu känner jag att jag har bott in mig här i Östersund. Men är så splittrad i allt just nu att jag blir tokig på mig själv, är ju också sugen på att prova nått helt nytt. Kanske vara helt crazy och flytta till Göteborg, eller Stockholm - stället jag aldrig velat bo på, kanske skulle vara kul att se om jag ändrade åsikt om huvudstaden som gör mig illamående efter ett dygn.

Nä det ska bli kul att läsa det här blogginlägget om ett år och se hur min livssituation har ändrats, för ingenting är ju omöjligt, eller jo.. Vissa saker är fan omöjligt, det där med astronaut får jag nog lägga ner. Så hej framtida jag, vad gör du nu för tiden? Är du lycklig? Har du följt dina drömmar och jobbar med event? Och vart fan bor du och gjorde du rätt val? Har du kanske skaffat kille? Hund? Gjort den där USA resan som skulle skett för längesen?

Framtiden är spännande och en riktig tankeskapare. För när framtiden äntligen är här, så finns det ju alltid en ny framtid att sträva efter.. Vad ska det vara? Blir lite full i skratt när jag tänker på mig själv och hur jag helt plötsligt kan skapa nya drömmar på två sekunder och hur dom nu för tiden inte skrämmer mig lika mycket som dom gjorde förut. Livets alla prövningar har faktiskt gett mig något gott(om man får säga så?), jag är orädd att prova saker även om jag blir väldigt nervös inför dom så genomför jag ändå dom i de flesta fall, det värsta sakerna som kan hända har jag ju som fått lite försmak på. Så med lite nya perspektiv så har fröken Strindlunds problemlista ändrats drastiskt under de senaste åren. Man har ju bara ett liv, så varför inte prova dom där sakerna du drömt om nu istälet för att ångra dom när man sitter där på hemmet när man är gammal.

Nu är det natta för nu märker jag hur jag blir djupare och djupare (tecken på trötthet, funderingarna växer) ;)

Puss och kram! /Calin