Dom gjorde mig nöjd efter första träningspasset! :)
 

Jahapp.. Då var det söndag igen. Men vad gör det? Det känns som att när man pluggar så spelar det ingen roll om det är helg eller vecka eftersom att vi inte har föreläsningar varje dag. Imorn så är det föreläsning mellan 10-12 vilket inte är hela världen :)

Känner mig sjukt trött.. Imorse började jag jobba kl 10 och slutade redan 13:30, sedan hann jag gå en sväng på stan och inhandla 2 par skor, ett par att träna i och ett par att jobba i. Det var mer än vad mitt bankomatkort klarade av egentligen.. Men men, bättre än att jobba i platta converse som för det första kanske inte är de finaste jobbskorna sen som gör att man får så sjukt ont i fötterna. Nä det där förtjänade jag!

Nu har jag lagt mig så jäkla bekvämt i sängen.. Men träna ska jag..  ÅÅåhej, upp och hoppa!!!!

Tror att jag måste åka till Kramfors och kidnappa hunden!!!!
Vill ha hon hääääär... Sen när hon blir jobbig skickar jag bara hem hon igen :)
       

Saknar så mycket!!
Att acceptera att man måste gå och sakna hela livet är så svårt.. Jag har inte lyckats. Jag saknar min pappa så otroligt mycket och det går inte en dag utan att det känns tomt. Jag har fortfarande efter 4 år inte vant mig vid att han är borta, jag har fortfarande känslan av att han är hemma i Kramfors. Ibland  känns det  som att han har varit borta i en evighet, och ibland känns det som att jag såg han igår. Men just nu vet jag inte riktigt vad jag känner.. Jag saknar bara så att det gör ont. Skulle göra allt för att få krama min pappa igen, skulle också göra allt för att få bråka med han igen och skämmas när han gör grimasher och börjar gå konstigt mitt inne på stan..
Jag glömmer aldrig när jag och pappa var påväg hem från fotbollsträningen och han någon dag innan hade varit uppe i Umeå på sjukhuset på koll. Cancern hade spridit sig till hans lymfkörtlar under ena armhålan så han hade opererats tidigare. Det var den enda gången jag frågade han om sjukdomen, jag frågade: Är det farligt? Han svarade: Carro... Cancer är aldrig ofarligt. Jag pratade inte mer i bilen, fick en stor klump i halsen som om att jag skulle brista i gråt när som helst.. Klumpen kommer tillbaka varje gång jag tänker på det.. Jag hatar tanken att jag aldrig kommer att få träffa han igen.. Jag behöver ju min pappa.
Är så glad att jag har min mamma och syrran kvar. Och jag är så glad att min mamma är frisk, hade jag tappat henne också vet jag inte vem jag hade varit idag.

 
Tycker att den här bilden är så himla rolig, glada päron :)
 

         
BEHÖVER ALLA TRE PAR SKOR MEN PLÅNBOKEN VILL INTE!! HJÄLP.
Ett par vardagsskor(nuvarande skor är ur funktion), Nya träningsskor (nuvarande skor: sliten), och skor att jobba i(har inga nästan helsvarta).. 

Jävla skit utgifter...

Hade bestämt mig redan när jag gick och la mig igår att jag skulle sova ut ordentligt idag, men trodde aldrig att jag skulle sova så länge som till 10.30 Skönt att få känna sig utvilad!!

Det värsta med att sova så här länge är att jag får ångest, halva dagen är borta!! Ska ner på Clarion och jobba mitt andra pass om några timmar så känner att jag vill hinna med något innan.. Men känner jag mig själv så är sängen och tv det enda som kommer hända fram till dess.

Kom igång så bra med träningen förra veckan men den här veckan har det TYVÄR bara blivit ett pass, dåligt. Det går så snabbt att lata till sig igen så efter jobbet ikväll blir det till att gå raka vägen upp till gymet och köra ur kroppen.
Jag är ganska säker på att det inte finns någonting som gör mig mer glad än träning. Dom gångerna jag är på sämst humör är oftast dom gångerna jag har latat mig i flera dagar och bara tänkt men inte gjort! Om man ser på träning som ett måste så blir det genast tråkigt men den känslan man får efter ett hårt träningspass är tammetusan det bästa som finns! Många säger att dom väntar på rätt motivation för att börja träna, men då kan man få vänta länge. Det har varit mitt problem. Jag ligger i soffan och tänker "imorgon börjar mitt nya liv", sen går det till nästa dag också skyller jag på något annat. Det bästa man kan göra är att ta tag i det, har jag bestämt mig för att träna efter jobbet/skolan så ska jag göra det även om jag är trött! Har jag inte mycket tid så tränar jag så länge jag kan, att ha tagit sig till gymet är ett framsteg bara det. Nu skriver jag som om att det är såhär jag faktiskt tänker jämt, men nej! Det är såhär jag önskar att jag tänkte jämt och inte bara i perioder. Har alltid älskat träning men dom senaste 2 åren har jag hamnat i en dvala med träningen, har tränat varje vecka men inte tagit ut mig så mycket som jag vill. Åkte till USA i ett år, gick upp i vikt, kom hem och tog faktiskt tag i träning och kosten och har nu lyckats gått ner nästan allt(yeeey), jag önskar bara att jag hade varit mer flitig med träningen! Efter min kickstart förra veckan så har jag bara tänkt - Träning är KUL!!! Men så fort jag väljer bort träningen för soffan så blir träningen genast tråkig igen.
Skulle behöva en Jillian Michaels i garderoben som kunde hoppa fram och skälla på mig så fort jag ens börjar snegla på sängen.
   

Heeeej :)

Jag är tillbaka igen!! Kul va?

Frågan kan ju vara vad tusan jag ska skriva om nu när jag längre inte är ute på vift i den stora vida världen..

Det är nämligen så att jag känner att det är dags för mig att dela med mig av mitt liv. Vad jag har varit med om, och hur det har påverkat mig till att bli den jag är idag. Men jag vill självklart också skriva om min vardag! Man måste ju få skriva av sig!!

Det som händer i mitt liv precis JUST NU är plugget här i Östersund. Andra läsåret på turismprogrammet har nyss gått av stapeln. Shit.. Första året kändes så jobbigt och det kändes som att det gick så trögt. Men nu när jag tänker tillbaka på det så känns det hur overkligt som helst att JAG av alla personer har studerat ett år på universitetet. Jag som aldrig i mitt liv skulle sätta mig i skolbänken igen! - Man slutar aldrig förvåna sig själv.

Är hur glad som helst att jag stod ut hela första året för den här hösten har verkligen börjat bra. Jag har gått och varit livrädd och nervös hela sommaren för att börja åk 2, varför?! Jo, för att den här hösten står det företagsekonomi på schemat. Fan, tänkte jag, men fasen så fel jag hade.

Vi har pratat en väldigt massa om entreprenörskap och har även fått komma med egna affärsideér, sjukt kul att se hur mycket man kan göra, men även hur saker och ting kan gå åt h-vete om man tänker fel.

Igår och idag har vi i vår klass + ekonom ettorna fått ÄRAN att medverka på entreprenörsdagarna här i Östersund. Himla lärorikt, man får sån fruktansvärt bra inspiration från människor som har vågat tagit steget och TRO på sina ideér.
Idag så började dagen på bästa möjliga sätt med föreläsning från Jonas Helgesson som pratade om hur det är att leva med en cp-skada. Så himla duktig och rolig kille!!

Efter det så föreläste Julia Mjörnstedt för oss som är grundare för Ung Cancer. Sån himla inspirerande tjej som har förbättrat situationen för många cancersjuka ungdomar. Att lyssna på någon som har styrkan att stå inför människor och prata om sin egen och andras sjukdom(vänners) är så inspirerande.
Julia visade ett klipp som heter "det är okej att känna"(från Ung Cancer).
Det påminde väldigt mycket om ett klipp jag sett under tider då jag har haft det jobbigt, men som handlar om Malignt Melanom(hudcancer), som är namnet på cancern som min pappa kämpade imot. När jag för första gången såg klippet så blev jag såklart väldigt ledsen.. Inte bara för att dom pratade om sjukdomen som tog min pappa ifrån mig men även för att jag kände att jag inte är ensam. Tänk vad lite kan göra så mycket! Människor som gör sånt här för andra förtjänar all uppmärksamhet dom kan få!! Det är dom som gör världen fin, och det gäller inte bara cancer, det gäller ALLT som kan hjälpa människor att LEVA och må BRA!

 Följ min blogg med Bloglovin