Vilken spännande dag jag haft, fast det känns litegrann som att alla mina dagar är spännande nu för tiden :)

Jag har sagt det förut och jag säger det igen, tack så himla mycket för allt stöd ni ger. Det känns så otroligt kul och nervöst såklart att äntligen få komma igång. Canceranhöriga behöver mer uppmärksamhet i samhället och jag tror att det finns många som behöver stöd i att inte känna att man är ensam, det finns fler som delar samma tankar och funderingar. Det är bra att det finns information osv om exempelvis vad sorg är och hur kroppen kan reagera, men ibland är det skönast att bara läsa om hur andra upplever sorgen i verkligheten, riktiga känslor och riktiga berättelser. Under en period i mitt liv hade jag svårt att klaga över hur jag mådde, jag hade ju själv inte cancer och jag lever här idag utan några sjukdomstecken alls, jag kan väl inte klaga? Men jag har under tidens gång insett att det här tankemönstret måste ändras. Det är ett helvete att människor blir sjuka och det är även ett helvete att stå bredvid som anhörig och inte kunna göra någonting. Jag är säker på att om mer uppmärksamhet börjar riktas mot anhöriga så kommer fler börja må bättre och inte skämmas över sina känslor. Jag vet inte hur det känns att själv vara sjuk, men jag kan tänka mig att det även kan kännas skönt för de drabbade att veta att det finns ställen för sina anhöriga att vända sig till för att hitta hjälp till att kunna leva sitt liv. Det är en stor glädje att cancerdrabbade och cancerforskning har fått sådan stor uppmärksamhet och att det finns så många fina som arbetar med dessa frågor och jag hoppas att anhöriga någon gång också kan få större uppmärksamhet. Jag hoppas att jag med hjälp av mina föreläsningar på något sätt ska bidra till denna uppmärksamhet :)

Ps. Eftersom att jag startar upp med min föreläsningsidé nu så har jag ännu inga föreläsningsställen inbokade. Jag är därför ytterst tacksam till alla tips och rekomendationer jag kan få. Och vill man boka in en föreläsning med mig så får man jättegärna kontakta mig här:

caroline.strindlund@hotmail.com

Ha det gött och ta hand om er!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

03:38. jag är vaken. Tanken har slagit mig att jag måste börja skriva av mig igen. Men det slutar bara med att jag blir arg på datorn som jag knappt kan andas på längre innan den bestämmer sig för att checka ut. Varför är jag vaken? Svar: jag är ...

Gissa vad??? Det är fortfarande varmt och skönt här borta och var inte orolig, ja jag var i San Francisco under den stora jordbävningen men sov mig halvt igenom den OCH jag behöver inte oroa mig för något vulkanutbrott eftersom att jag befinner mig p...

Aloha peeps :) Ligger i sängen på hostellet med Jack Johnson i lurarna och bara ler, känner att jag har så mycket inspiration i kroppen! Tack säger jag till mig själv som satte mig på planet och flög hit till självaste Hawaii. Var tvungen att köpa m...

Oj vad längesen jag skrev här!! Hoppas ni inte smält bort av värmen under tiden jag varit borta :) Under hela den senaste månaden har jag haft sån sjuk beslutsångest över vilka val jag vill göra. Jag är en person som tycker om att göra nya saker h...

Jag vet att det inte blir mycket bloggande nu för tiden, sorry!! Men som jag skrev i förra inlägget så är jag totalt slut efter ett par stressiga veckor, hoppas ni förstår! De senaste dagarna har jag haft svårt för att vara positiv, allting känns bar...