Det är först nu när jag har blivit stor som jag inser vilket jobb min mamma och pappa lade ner för att jag och min storasyster skulle kunna hålla på med det vi tyckte var roligt. Jag håller med om att föräldrars intressen lätt smittas av på sina barn och det är jag ytterst tacksam över. Dom har aldrig tvingat mig att göra någonting jag inte vill men jag har alltid haft viljan att bli bäst på nästan allt jag gör och även om det kan låta orealistiskt eller kanske innebär mycket slit så har min pappa alltid gjort klart för mig att "ja, om du vill bli bäst så kan du bli det men då ska du vara redo på att det krävs mycket uppoffring, och går det inte vägen får du inte gräva ner dig"´. Det är inget fel med att uppmuntra sina barn att utvecklas inom idrotten om dom själva vill men ibland känns det bara så tabu belagt. Jag har aldrig känt mig tvingad att hålla på med alla idrotter jag varit aktiv inom och jag minns idrottstimmarna som de bästa timmarna på dygnet, ibland är det klart att man har blivit påskyndad för att hinna med allt och jag har även blivit tvungen att välja bort idrotter pga tid och pengar och det har för mig varit det jobbiga, inte att få lira boll på kvällarna - det var livet.Ibland känns det som att man inte vågar uppmuntra barnen till att idrotta för att man blir rädd att något ska gå fel och att de ska ge upp andra saker men när det gäller skolan som innebär nog mycket stressmoment ändå, där upplever jag att människor kan tycka att det mer okej till att puscha och stressa sina barn till att hålla en bra nivå. Vad blir resultatet av det? Jo, barnen tycker det är TRÅKIGT på grund av all press! Många säger att dom inte är intresserade av idrott och aldrig har velat hålla på med det vilket jag absolut förstår fullt ut. Men jag tror stenhårt på att idrott och motion är hur viktigt som helst när det kommer till att koppla bort vardagsstressen. Och det betyder inte att man måste tvinga sina barn ut i längdspåren om dom inte vill men kanske uppmuntra dom till att röra sig varje dag för att må bättre, det gäller också att det uppskattas av föräldrarna. Om man har föräldrar som pratar om hur jäkla tråkigt det är att röra sig så är det väl självklart att barnen också börja tycka att det är skittråkigt, det är ju ingen hemlighet att barn inte gör som föräldrarna säger utan dom gör som föräldrarna gör. Det gäller alla intressen. Nu säger jag inte att alla ungar ska tvingas till att bli elitidrottare för det är inte något för alla. Men ibland kanske det handlar om att uppmuntra barnen till att vara ute och leka eller ta en cykeltur istället för att sitta framför datorn dag ut och dag in.När jag tänker på detta så måste jag nästan använda klyshan "det var bättre förr". Minns ni förut när alla hade modem hemma? Då var det inte många som fick vara inne på internet innan kl 18 på kvällen för det blev så jäkla dyrt, man fick heller inte vara inne på internet för länge för att det inte gick att använda hemtelefonen och visst kunde man bli putt över det men det var ju som det var.

Min pappa brann för fotboll vilket är ett intresse han sedan smittade av till mig. Den där stämningen vi hade i bilen till och från träningen går inte ens att beskriva med ord. Den där pappa och carro tiden var så viktig för mig. För mig handlar det om vikten av att göra saker tillsamans från att man är små så att man lär sig att se värdet i att ta det lugnt. Jag tänker på dom gångerna man kunde sitta med fiskespöt på bryggan i timmar och bara vara tyst.. Den avkopplingen är jag glad att man lärt sig uppskatta. Och känslan av att bara kunna sitta och prata och filosofera med mamma och åka iväg och bada osv eller sitta ute på altanen och fika i vårsolen istället för att slå på tvn. Idag är jag så glad över att jag har lärt mig vara ute och leka när jag var liten och att jag lärt mig att man inte måste göra saker konstant, ibland är det skönt att bara vara och göra saker som inte behöver kosta pengar. Som barn var vi inte ute och reste utomlands mycket, och det gjorde mig inte någonting för vi gjorde så mycket andra saker iallafall som inte krävde en flygresa till mallis. Pengarna gick mycket till vårt idrottande, vilket hela vår familj inte har plågats av. Lätt för mig att säga kanske, var ju inte mina pengar?? Men dessa minnen är någonting vi pratar starkt om idag och är värd så mycket. Alpinan blev exempelvis som en familjegrej, det fann nästan inget mysigare än att åka till någon slalombacke med matsäcken och sitta tillsammans och fika mellan åken, samt även känna gemenskapen vi hade med alla andra i klubben. Glömmer aldrig vintrarna när alla grannarna på gatan gick ner till pulkabacken och grillade korv och byggde snösoffor och hade det mysigt ute. Sedan hade vi ju TV-kvällarna med såklart, tro inget annat. Att sitta framför disneyklubben med en skål gotta och chips, det är minnen det!! Det är också viktigt.

Jag är glad att jag har fått prova på olika idrotter för det är så kul idag även om jag inte blev något proffs som jag ville. För nu kan jag stå på ett par skridskor och åka hyffsat, jag vet hur man "håller i" ett tennisracket , även om jag är långt från bra så kan jag stå på ett par längdskidor och jag kan också åka slalom och snowboard osv och jag vet hur det är att arbeta i lag och att dela med sig samt härda bland olika personligheter. Dessa egenskaper kan man få utan idrotten såklart.. Men om jag ser på mig själv har idrotten format mig jäkligt mycket till den jag är idag och gett mig en jäkla kämparglöd och vinnarskalle vilket är himla skönt att ha med sig i andra delar av livet. Jag ska avsluta med att citera min kära far "Carro, du ska aldrig sluta med idrotten pga killar eller andra och inga andra intressen heller för den delen för de flesta killarna skulle exempelvis inte sluta med hockeyn för att dom skaffar tjej.. Du får sluta för din skull isåfall, inte för deras. Jag ser allt för många tjejer som slutar när dom skaffar kille för att sedan kunna sitta på hockeyläktaren" . Det tänker jag behålla genom hela mitt liv för det gäller inte bara inom idrotten, det gäller allt. Människor som inte väljer att göra det man SJÄLV vill ska inte försöka påverka dom som gör det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

03:38. jag är vaken. Tanken har slagit mig att jag måste börja skriva av mig igen. Men det slutar bara med att jag blir arg på datorn som jag knappt kan andas på längre innan den bestämmer sig för att checka ut. Varför är jag vaken? Svar: jag är ...

Gissa vad??? Det är fortfarande varmt och skönt här borta och var inte orolig, ja jag var i San Francisco under den stora jordbävningen men sov mig halvt igenom den OCH jag behöver inte oroa mig för något vulkanutbrott eftersom att jag befinner mig p...

Aloha peeps :) Ligger i sängen på hostellet med Jack Johnson i lurarna och bara ler, känner att jag har så mycket inspiration i kroppen! Tack säger jag till mig själv som satte mig på planet och flög hit till självaste Hawaii. Var tvungen att köpa m...

Oj vad längesen jag skrev här!! Hoppas ni inte smält bort av värmen under tiden jag varit borta :) Under hela den senaste månaden har jag haft sån sjuk beslutsångest över vilka val jag vill göra. Jag är en person som tycker om att göra nya saker h...

Jag vet att det inte blir mycket bloggande nu för tiden, sorry!! Men som jag skrev i förra inlägget så är jag totalt slut efter ett par stressiga veckor, hoppas ni förstår! De senaste dagarna har jag haft svårt för att vara positiv, allting känns bar...